Gabriella Håkansson studerar patriarkal rasism i fp och m.
Det chockar mig fortfarande: att folkpartiet kunde komma upp med en så sjuk idé som att invandrare ska språktestas för att få svenskt medborgarskap.
Jag tänker inte bara på de invandrare som är dyslektiker eller inte har läshuvud, inte heller på de pensionärer som borde ha rätt att slippa lära nytt, eller på alla de kvinnor som aldrig vare sig jobbat utanför hemmet eller lärt sig läsa på något språk men trivs alldeles utmärkt ändå. För att inte tala om alla dem som bara väntar på att få återvända hem, och som är jätterädda för att deras barn ska integreras så till den milda grad att de hellre stannar kvar i Sverige när den dagen kommer. Det jag tänker på, och som har bitit sig fast i bakhuvudet, är vilken enorm nationell hybris och grundmurad rasism som ligger bakom Leijonborgs uttalande. När nu doktoranden Andreas Bergh och professor Mats Myrberg, som står bakom den forskning folkpartiet stött sig på, går ut och säger att de själva inte tror på idén, och att de anser att deras forskning missbrukats, är det läge att tänka igenom det hela på nytt.
Varför har vi sån tilltro till att ett korrekt talat svenskt språk ska lösa problemen med integration, arbetslöshet och kriminalitet bland invandrare? Ja, bland människor överhuvudtaget. Arbetet är vägen in i samhället menar folkpartiet, och tycks ha glömt att varenda skitjobb inom restaurang, hotell och städbranschen redan innehas av invandrare. Som inte talar korrekt svenska. Som ändå inte integrerats i samhället. Det räcker med att se sig omkring för att upptäcka att det inte finns några logiska samband mellan möjligheten att få ett arbete, tala perfekt svenska och integreras i det svenska samhället.
Den folkpartistiska logiken hotar i stället att slå snett. Integration blir liktydigt med att ha ett jobb, vilket i sin tur leder till samma patriarkala rasism som moderaterna talar sig varma för. Människor som har ett jobb, det är klart att de är välkomna. Och har man inte ett jobb, då återvänder man hem.. För citera partisekreterare Johnny Magnusson. En rasism som grundar sig på en helt förvriden syn på Sverige som en ekonomisk och intellektuell stormakt, och vars starkaste yttring är vår inbitna tro på det svenska språket.
På ett djupare plan är det tragiskt att våra politiker fortsätter agera som om Sverige är världens nav i stället för att tänka globalt. Särskilt som sanningen är den att vi är en löjligt liten minoritet i en avlägsen tarm på den europeiska kontinenten som talar ett språk som ingen människa bryr sig om. Den som tänker ett steg framåt inser att det kommer en dag då klyftorna mellan nord och syd utjämnas, då Afrikas och Latinamerikas och Asiens alla människor kommit ikapp. Då kommer vårt land förvandlas till en flugskit på kartan. Både geografiskt och intellektuellt. Ja, jag menar det. De kartor vi i dag är vana vid, med Europa i mitten och Sverige uppförstorat, kommer vara ett minne blott. Föreställ er framtidens kartor, och tänk vidare: hur många världsförfattare har Sverige producerat under de fem sekel vi har surfat på den europeiska imperialismens vågor?
En, två? Hur många tänkare och vetenskapsmän? En handfull. Nå, hur många tänkare, vetenskapsmän, författare av världsklass tror ni Sverige kommer producera när alla världens länder konkurrerar på samma villkor? Inga. Jag säger: inga. Och hur många invandrare och flyktingar tror ni då har lust att komma till den bottenfrusna flugskiten Sverige, där det krävs språktest i ett språk som ingen jävel har någon användning för, och där några pigmentlösa nordbor står och skriker : Kom inte hit, vi har redan allt, vi behöver inte er? Inga. Jag säger: inga alls.
Att tänka globalt är att inse att chansen att svenskan kommer förvandlas till ett hemspråk som enbart talas privat är överhängande. Att allt arbete och all kommunikation i stället kommer ske på de stora världsspråken, och där blandade kulturer kommer ha ett överlägset försprång framför nationella. Och då vill jag se Lars Leijonborg stå och tala sig varm för att svenskar ska testas i arabiska och kinesiska för att få möjlighet att jobba, ja, för att alls tillåtas ett världsmedborgarskap. Och att Johnny Magnusson fortsätter hävda att har man inget jobb, ja då får man återvända hem. Hem till det glesbefolkade, avvecklingslandet Sverige där halva befolkningen är pensionärer och den svenska modellen är något som återfinns på museum.
I Afghanistan, världens mest sönderbombade land, med en medellivsslängd på 40 år, har man en annan syn på sakernas tillstånd. Hjälp oss att bygga upp det här landet vädjar man i dag efter tjugofem års krig, och tillägger med ett leende, för en dag hoppas vi kunna hjälpa er. Det är dags att vi tänkande människor lär oss lite vett och världsetikett av afghanerna. Innan vi murat in oss själva i ett blågult fort vi aldrig kan ta oss ut ur.
Gabriella Håkansson