Maliväxlingen mellan Jesus Alcalá, Charlotta Wiberg och Doris Öhlund angående Jesus Alcalás artikel om de apatiska barnen.

Maliväxlingen mellan Jesus Alcalá, Charlotta Wiberg och Doris Öhlund
Från: Charlotta Wiberg
Skickat: den 13 februari 2008 16:48
Till: Jesús Alcalá
Ämne: Ang:


Hej Jesús, och tack för din artikel.

Jag har inga synpunkter på ditt citat av mig, och det går naturligtvis bra 
att publicera uppgifterna ur vår rapport i en faktaruta, om du anger 
källan.

Men Jesús – jag blir ledsen när jag läser artikeln. Jag har suttit här vid 
mitt skrivbord en stund, och försökt förstå vad det är som gör mig så 
ledsen, men det är lite svårt att sätta fingret på.
 Kanske är det för att jag tycker att ”vården” i Sverige -
barnläkarföreningen och barnpsykiatriska föreningen – under ett vårmöte i
Göteborg i maj -07, var överens både om tillståndets art, de komplexa 
orsakerna och hur behandlingen skulle organiseras.

Vi var också överens om 
- utifrån den samlade erfarenhet som fanns vid mötet – att barnens 
tillstånd inte beror på droger, eller manipulation från föräldrarna. Vi var 
överens om detta – utifrån vårdens erfarenheter och inte som utspel i
 kölvattnet av den massmediala debatten – men naturligtvis med utrymme för
 att både problematisera och med insikt om att det kan finnas undantag. Jag
 kan uppfatta att ditt inlägg, eller tolkning av situationen, ånyo för in 
frågan om skygglappar hos vårdpersonal, eller agerande i förhållande till
 Marie Hessle. Det blir enligt min mening ett förenklande av situationen.
 Jag känner inte alls igen Doris bild av föräldrar som kräver sondmat, 
inläggning, intyg och rullstolar. Under mina 3 år som samordningsansvarig – 
och med direktkontakt med över 50 familjer – så har detta inte förekommit. 
Förvisso skriver vi intyg om vårdbehov och tillstånd när vi anmodas om 
detta från advokater och Migrationsverk, men det är inte familjerna som
 kommer till oss med denna begäran, eller som villkor för vård. Däremot så 
diskuterar vi – och problematiserar – att barnets tillfrisknande innebär 
ett hot om verkställighet av avvisning för familjen, och att det rimligtvis 
måste påverka behandlingens förutsättningar.

Vi vårdar ett barnpsykiatriskt 
problem som delvis har sina rötter i en strukturell problematik -
 asylprocessens fungerande.
 Du skriver också att det är så tyst kring de apatiska barnen i dag – och jag
 skulle vilja påstå att det beror på vilken arena du pratar om. Det
 massmediala intresset har minskat, det är sant, men inom vården fortsätter 
vi att både tala med varandra och med våra uppdragsgivare om asylbarnens
 situation. Som jag försökte beskriva för dig så har MAsT och vårdkedjan i 
Stockholm fortfarande ett stort antal familjer med barn med allvarlig 
barnpsykiatrisk problematik – arbetet kring dem pågår oförtrutet – och i 
min roll som samordningsansvarig så talar jag med både politiker och 
tjänstemän inom landstinget om detta. Det är delvis därför som Stockholms 
landsting valt att behålla vårdkedjan i ytterligare ett år. Så samtalet
 pågår, men förhoppningsvis på en nivå som leder till ett konstruktivt 
arbete runt dessa familjer.

Bästa hälsningar
Lotta Wiberg,
Enhetschef
 Mobila asylteamet MAsT, BUP

Till: ”Charlotta Wiberg”
Från: Jesús Alcalá
Datum: 2008-02-13 18:51
Ärende: SV:

Lotta,

Tack!
 Jag är säker på att Du har rätt när Du säger att ni som arbetar med 
apatiska 
barn, och arbetar så hårt och så bra med det, att ni fortsätter att göra en 
storartad insats i det tysta. Det förnekar jag inte i min artikel, tvärtom. 
Men jag skriver om tystnaden hos de ideella organisationerna och den 
tystnaden är faktiskt öronbedövande. 
Doris Öhlund är inte ensam om den uppfattning hon framför.

Många jag har 
pratat med säger ungefär samma sak, fast de vill förbli anonyma. Och Doris 
Öhlund gör ett mycket trovärdigt intryck på mig. Jag är dessutom övertyga d
om att de fall jag tar upp i min artikel – från Flen, Malmö,
 förundersökningarna – har verkligen inträffat.
 Men också Du gör ett trovärdigt intryck på mig och jag undrar hur jag ska 
hantera Ditt brev.
 Jag kan prata med redaktionen och be dem att publicera Ditt brev till mig.
 Vill Du att jag föreslår det?

Bästa hälsningar
Jesús Alcalá
Från: Doris Öhlund
Ämne: Ang. arena
Datum: torsdag 21 feb 2008

Hej!

Jag har tagit del av brevväxlingen med Lotta Wiberg.
Det jag vill kommentera är att vi självklart har den uppfattningen att
dessa barn och föräldrar var i psykiskt i dåligt skick och att orsaken till
barnens tillstånd var mångfacetterade.Jag vill med mitt inlägg vill beröra
frågan om det komplexa i en situation där goda behandlingsresultat inte
skulle ha inneburit något positivt för familjen i deras
asylsituation.Deras slutgiltiga besked hängde ju på bedömningen av barnets
hälsa.

Jag har den uppfattningen att omgivningen, som jag tidigare berört hade en
stor inverkan på hur föräldrar hanterade sin situation.Hur fokuset på
barnet förstärktes som den som kunde rädda familjen genom sitt tillstånd.
Både barn och föräldrar blev gisslan i en situation som inte hade någon
optimal lösning och barnets tillstånd förstärktes allt mer.

Mvh,
Doris Öhlund