Jag har skrivit ihop detta dokument med en förhoppning om att läsarna ska få ta del av hur det fungerar i vårt rättssystem. De senaste sju åren har jag varit på över tjugo rättegångar och i över hälften har jag tagit mig för pannan och funderat på uppenbara brister i rättssäkerheten. Tolkar har inte kunnat skilja mellan höger och vänster eller då och nu. Åklagare har lagt ord i målsägandes mun. Åklagare har gömt bevis som talar till tilltalandes fördel. Poliser har vägrat anpassa sitt arbete efter förändrade förutsättningar i samhället. Och sedan har vi det som vi gärna vill slippa se men måste öppna ögonen för att det förekommer, mina fördomar, andras fördomar och allas våra stereotypifieringar.
Min förhoppning när jag påbörjade denna undersökning var att kunna återge två personers versioner av samma händelse. Tyvärr ville inte den ena parten träffa mig utan föra samtal kort per telefon. Därför kan Peters version framstå som fördelaktigare för läsaren.
—
En kollega och jag satt i Sveriges Radios kafé för att diskutera framtida jobb.
– Du, den där mannen som har drogat en tjej och sedan våldtagit henne är visst från Södertälje, sa min kollega och syftade på en artikel i Metro.
Bartender drogade och våldtog 17-åring
Bartendern drogade den 17-åriga flickan med Lidokain i drinken. Sedan våldtog han henne på Södermalmskrogens toalett.
– Han börjar ta av mina byxor. Jag försvinner därifrån och kunde inte göra motstånd, har flickan sagt i förhör.
I tingsrätten dömdes bartendern, 27, till tre års fängelse – i dag tas fallet upp i hovrätten.
Övergreppet skedde på en trendig krog på Skånegatan den 29 januari för två år sedan.
Efter stängningsdags blev tre unga flickor insläppta på krogen. Bartendern bjöd kvinnorna på varsin drink – tre centiliter romlikör med Sprite. En av kvinnorna blev väldigt snabbt illamående och gick på toaletten. Bartendern följde efter.
Då våldtog han den unga kvinnan, som då var 17 år. Bartendern säger själv att de hade sex frivilligt. Kvinnan polisanmälde våldtäkten samma natt, efter övertalning från en anhörig. Då polisen gjorde brottsplatsundersökning hittade de bedövningsmedlet Lidokain i två av drinkglasen, som bartendern blandat. Man hittade också Lidokain både i kvinnans urin och i hennes blod.
Enligt bartendern sprejade han ”delayspray” på sitt könsorgan. Sprejen innehåller bedövningsmedlet Lidokain och bartendern menar att det hamnade i drinken eftersom han höll glasen med insidan då han hällde upp drinkarna. Hovrättsförhandlingen kommer att pågå under torsdagen och fredagen.
INCLUDEPICTURE ”http://www.metro.se/templates/images/pixel.gif” * MERGEFORMATINET
LIDOKAIN KAN GE YRSEL
Lidokain är ett lokalbedövningsmedel. Medlet säljs via apotek och är i allmänhet receptbelagt, undantagsvis kan små förpackningar köpas receptfritt. En liten mängd kan ge lindriga symtom som yrsel, illamående och kräkningar. Större mängder kan ge mycket allvarlig förgiftning.
Polisen misstänker att mannen blandade delay spray med Lidokain i drinkarna.
Petter Sundsten
Vi upprördes över att man kan vara så brutal. Vad är det för fel på män som drogar brudar? Hur kan man njuta av att ha sex med en kvinna som är både drogad och ovillig? Jag berättade för min kollega om hur jag flera gånger hade sett bartendrar droga tjejer, som de sedan våldtog, när jag som ung tillbringade mina somrar på semesterorter som Mallorca. En morgon skröt en bartender jag hade jobbat ihop med natten innan, hejvilt om sina ”bedrifter”, om att han hade drogat många tjejer med Clear-Eyes och sedan haft sex med dem. Det ledde till ett slagsmål mellan bartendern och hans vänner och mig och mina vänner. Min kollega på Sveriges Radio och jag äcklades över bartendern som i Stockholm hade gjort samma sak.
I bilen hem till Södertälje slog det mig vad som egentligen hade stått i artikeln, att en person hade blivit drogad av Lidokain. Jag är läkarsekreterare i botten och mindes att just det ämnet använder man för bedövning, och det hade ju också stått i faktarutan i anslutning till artikeln. Det behövde ju inte betyda mer än att det antingen stått fel i artikeln eller att Lidokain också fanns i en annan form. Kanske kunde man droga någon med bedövningsmedlet.
Några dagar senare, när hovrättsdomen föll, var jag i Södertälje med ett franskt tv-team och gjorde storyn om Södertälje och det stora antalet kristna irakier kommunen tagit emot. Hundra irakier i veckan hade anlänt till Södertälje 2007. Vi filmade en intervju med en nyanländ ung man från den irakiska staden Mosul när en vän knackade mig på axeln. Efter att vi utbytt hälsningsfraser ställde han en fråga:
”Visste du att det är Peter som drogat och våldtagit en tjej på en krog i Stockholm?”
Jag blev förvånad. Peters pappa och jag hade haft ett tre veckor kort projekt i Turkiet ihop år 2000. Och jag hade bara haft sporadisk kontakt med honom sedan dess, vi hälsade på varandra när vi träffades på fotbollsmatcher eller fester.
Det franska tv-teamet och jag fortsatte till Fittja och Stockholm. Jag trängde bort våldtäkten. På kvällen kom det tillbaka till mig. En vän har en son i Peters ålder och jag var hemma hos henne på middag. Jag frågade henne vad hon hade gjort om hennes son hade drogat och våldtagit en kvinna. Hon svarade att hon skulle skaffa honom hjälp, att hon självklart inte skulle lämna honom i sticket. Det slog mig att jag borde ringa Peters pappa, han mådde säkert dåligt och behövde prata med några andra än familjemedlemmar. Men jag lät bli, det kunde ju uppfattas som att jag gottade mig i familjens olycka. I flera dagar funderade jag på hur Peter kunnat utvecklas till en våldtäktsman, jag fortsatte också att undra hur hans föräldrar och syskon mådde men jag ringde dem inte.
Söndagen den 24 mars i år, annandag påsk i Sverige, var jag på väg till mina föräldrar på familjemiddag när min mobiltelefon ringde. Jag brukar inte svara på samtal som kommer från för mig okända nummer men den här gången var det någonting som sa åt mig att göra det. Det blev inte så mycket av middagen, samtalet tog fyrtio minuter.
”Snälla Nuri, du måste hjälpa oss, han är oskyldig. Hans pappa och mamma är mår jättedåligt”, sa Peters faster gråtande. Hon och jag är lika gamla och har känt varandra sedan barnsben. Hon berättade hela händelseförloppet, hennes version av vad som hade hänt, varför Peter hade dömts för att ha drogat och våldtagit en ung kvinna. Utifrån det hon berättade lät det som om han var oskyldig. Men jag tvivlade, av två orsaker: Två instanser kan omöjligt döma en man för våldtäkt på de grunder hon räknade upp. Och varför ringde ingen i familjen mig innan hovrättsdomen föll? De måste ha trott att han var skyldig och ville därför inte ha inblandning utifrån. Om jag hade en vän som är undersökande journalist skulle jag ringa denne innan hovrättsförhandlingarna började för att be honom/henne undersöka omständigheterna som ledde till tingsrättsdomen, om jag ansåg att de var felaktiga vill säga. Jag sa åt Peters faster att jag tyvärr inte hade tid att undersöka om han är oskyldig eller inte. Att jag helt enkelt hade för mycket att göra, och att det är svårt, mycket svårt att göra något när även hovrätten dömt honom. Vi lade på.
På natten kunde jag inte sova, ett dåligt samvete smög sig på. Tänk om han var oskyldig? Jag som i flera år har krävt att Sverige ska tillsätta en Justitiemordskommission för att alldeles för många sitter oriktigt eller oskyldigt dömda borde ju veta att det inte är något konstigt. I och för sig hade ju fastern berättat att Peters advokat hade överklagat till Högsta Domstolen. De borde riva hovrättsdomen och ge honom en ny rättegång, samtidigt visste jag att chansen att HD skulle ge honom den chansen var minimal.
Två dagar senare befann jag mig hemma hos Peters familj och intervjuade först pappan, mamman, systern, fastern och sedan Peter själv via telefon. Han var i häktet i väntan på placering och hade rätt till en timmes samtal. ”Snälla, det är lite känsligt, kan du tänka dig att gå till ett annat rum så att vi kan tala ostört. Jag vill inte att mina föräldrar är med när jag berättar allt för dig”. Jag bad föräldrarna att lämna mig, tog på mig headsetet och skrev ned början på Peters berättelse.
Dagen efter besökte jag två sexleksaksbutiker, mina fördomar sa mig att expediterna skulle vara översminkade, klädda i raffset, och att kunderna skulle vara kufiska typer. Men så var det inte. Tjejen i Secrets, den första butiken, hade på sig polotröja, jeans och inget smink alls. Kunderna var i alla åldrar och av alla typer. Något annat som förvånade mig var att det nästan var fullt, det var långt fler kunder än jag förväntade mig. Jag ställde mig diskret bredvid kassan så att jag hörde vad kunderna frågade efter och köpte. En kvinna köpte muskelavslappnande glidmedel för att henne man ville ha analsex, en man köpte en dildo i present till sin fru, ett äldre par köpte en videofilm för att utveckla sitt sexliv… Men ingen köpte delayspray. När det blev lite lugnare presenterade jag mig för expediten, jag berättade om mitt ärende.
”Åklagaren eller någon var också här och frågade om delayspray, jag läste sedan om fallet i Metro. Det är mycket konstigt. Jag visste inte ens att sprejen innehåller Lidokain, eller vad Lidokain är.”
Jag frågade om det var vanligt att man köpte fördröjningssprej.
”Ja, det är många som köper sprejen för att fördröja utlösning. När jag läste om att sprejen använts för att droga någon kände jag spontant att den i så fall måste förbjudas, att vi måste sluta sälja den”, sa hon och tog fram några olika sorter. En av dem var samma som Peter hade använt. En kund hörde vad vi pratade om och lade sig i.
”Jag har läst att han sprejade hennes drink och att han sedan efterkonstruerade och sa att han måste ha fått det på händerna när han hade tagit på sin penis och sedan samlade glasen. Vilket äckel.”
Men kan man droga någon med delayspray? Känner du till andra fall där man har gjort det? Har någon kund skvallrat eller något liknande? Fortsatte jag att fråga expediten.
Anna, som hon heter, är dotter till ägarinnan, berättade att hon och hennes mor pratat mycket om det sedan ”åklagaren” besökt butiken. Ingen av dem hade någonsin hört att det skulle gå att droga någon med Lidokain, rättare sagt med delayspray.
Kunden som nyss hade uttalat sig om hur äcklig Peter är rynkade pannan och ryckte på axlarna.
”Ja, man vet ju aldrig vem som ljuger om vad nuförtiden. Det kan ju vara tidningarna eller tjejen som påstår att hon blivit våldtagen, ja, inte vet jag”, sa hon, tog sin påse med en dildo och lämnade butiken.
Jag köpte en delayspray och gick till Love Store, den närmaste konkurrenten.
”En kvinna, advokat tror jag hon var, har också frågat efter delayspray men vi har tyvärr slut på den. Den är ganska dyr och vi har tagit in billigare preparat sedan den tog slut”, sa tjejen i den här butiken och ringde upp sin chef Carina Eiche som bekräftade den anställdes uppgifter när hon kom till butiken.
Jag ringde Martinshop som levererar delayspray av just det märket som Peter använde, men kom till butiken där ”Tomas” sa att de fortfarande säljer produkten och att han aldrig hade hört att någon skulle kunna bli drogad av den.
I en vecka hade jag sedan konstant kontakt med Peters far som ordnade att jag fick kopior på förundersökningsmaterial och domar. Den 1 april, på det assyriska nyåret, besökte jag Peter på Kronoberg, i häktet. Han hade magrat, var trött och fragmentarisk i sitt berättande. Jag bad honom att lugna ned sig och ta en sak i taget.
Peters berättelse
Det var lördagen den 29 januari 2006. En vanlig lönehelg med många gäster och extrainsatt personal för att hantera trycket på den populära krogen. Kvart över ett hade alla gäster och nästan alla anställda gått. Peter, hans kusin Shabo och tre andra satt kvar för att varva ned. De andra tre var bartendern Kristoffer, Emily som jobbade på golvet (service) men också i baren och Lars, också han bartender.
Emily väntade på en taxi, Stefan väntade på sin flickvän. Tre unga kvinnor knackade på fönstret, krogen ligger en trappa ned så det var ett källarfönster. Stefan öppnade ytterdörren och släppte in dem, de bad att få låna toaletten. Två av de unga kvinnorna gick mot toaletten, medan den tredje gick rakt fram till Peter och kysste honom. Han blev förvånad och sköt henne ifrån sig. Stefan, Emily och Lars som var på väg ut såg det hela och skrattade lite lätt. Den unga kvinnan och Peter hade ännu inte sagt ett ord till varandra. Peter satt på en barstol på gästsidan av bardisken. De andra två kvinnorna kom ut från toaletten och såg Peter, som nu gett efter, kyssa deras väninna. De fnittrade. Kvinnorna gav intryck av att vara lätt berusade. En av kvinnorna avbröt Peter och den andra, vi kan kalla henne Marika, i deras kyssande. Hon ville att de skulle fortsätta kvällen tillsammans, att de skulle ”festa”. Marika tyckte också det. Peters kusin Shabo nickade leende, han ville inte gå miste om en efterfest med tre snygga tjejer. Det var hans första helg på krogen och Peter, som egentligen var mycket trött, ville inte svika kusinen och gick därför motvilligt med på att de skulle fortsätta festa på krogen.
De satte sig i den delen av krogen som var mest skymd utifrån. Tjejerna bad om drinkar. Innan Peter gick för att hälla upp drinkarna sa Marika ”Du kan väl ringa någon av killarna som gick, vi är ju tre och ni två”. Peter sa att det inte gick, han kunde inte ringa någon så sent på natten, och krogen var dessutom stängd. ”Då är du min och de andra två får dela på honom”, blev Marikas svar och alla fem skrattade. Peter hällde upp fem drinkar med romlikör och Sprite. När han kom tillbaka med drinkarna var stämningen på topp, väninnorna fnittrade och skrattade om vartannat. Snacket gick fortfarande ut på att Marika skulle ha Peter för sig själv och hennes kompisar skulle dela på Shabo. ”Jag menar ni heter ju Tove båda två, ni heter likadant, då kan ni ju också dela på honom”, sa Marika för att poängtera sitt kap och de andra skrattade instämmande.
Peter ställde ned drinkarna på bordet och gick för att kontrollera att dörrarna var låsta. Han var inte säker på att han hade låst efter Kristoffer och de andra. Han var rädd för rån, flera andra företag på samma stråk hade varit utsatta för det månaderna innan. När han kom tillbaka till bordet hade sällskapet börjat dricka. Han tog sin egen drink och smuttade lätt på den, han skulle köra hem och ville inte få i sig alkohol mer än det tillåtna. Marika var den som drev samtalet framåt, och samtalsämnet var sex. Plötsligt avbröt hon sig mitt i en mening och bad Peter följa med henne till toaletten. Han gjorde som hon bad om. På vägen till toaletten sa hon till honom ”du vet väl att vi ska ha sex”. När de kom in på toaletten sa hon ”Jag mår dåligt, jag måste kräkas” och ”Du får inte lämna mig ensam på toaletten för då kommer jag att skrika”. Han påstod att han inte vill lämna henne ensam, hon mådde ju dåligt. Han kände sig också attraherad av henne, han tyckte att hon var ganska snygg. Han frågade om hon ville ha ett glas vatten och hon svarade ”ja”. Han gick till baren, fyllde ett glas med vatten. Han tog fram sprejen han hade i fickan, tog fram sitt könsorgan och sprejade på det. Alla på krogen kände till sprejen, bartenders, vakter och kökspersonal. Butiken där man sålde sprejen låg dessutom vägg i vägg med krogen.
Han hade aldrig provat den förut och förstod egentligen inte vad det var, bara att den skulle fördröja utlösningen. Snacket som gick var också att man skulle ha världens skönaste sex med hjälp av sprejen. Peter gjorde som de andra killarna på krogen hade sagt att man skulle för att få skönare sex, han tog av sig byxorna och sprejade medlet på ollonet. Han hade inte erektion ännu. Det sved till lite.
Han gick tillbaka till toaletten och gav Marika vattnet. När hon hade druckit upp stängde hon igen dörren och sa ”nu ska vi knulla”. Hon öppnade översta knapparna på hans jeans. De försökte sedan att ta av henne jackan men blixtlåset hade fastnat. Hon tog på hans eregerade könsorgan och försökte få in det i sig själv framifrån, sina byxor och trosor hade hon halat ned till knävecken. Det gick inte. Hon vände sig om. På det sättet skulle han lättare kunna komma in i henne. Han frågade om de skulle använda kondom, hon svarade att hon åt p-piller och att de därför inte behövde det. Hon ställde sig med händerna på handfatet och han ”tog henne bakifrån”. Han fick utlösning nästan med en gång. ” Sprejen hade inte fungerat. Han hade inte läst på baksidan. Sprejen börjar inte fungera förrän tio minuter efter att man sprejat den på sig själv. Marika tog på sig byxorna och frågade om han tyckte att det hade varit skönt. Han svarade ”ja”, och frågade om det hade varit lika skönt för henne. Hon svarade också ja. Hon gick tillbaka till de andra medan han tvättade sitt könsorgan i handfatet.
När han anslöt sig till de andra var stämning tryckt. Marika hade spottat på både golvet och bordet och Shabo var irriterad. Marika bad Peter följa med henne till toaletten igen, hon mådde inte bra. Han gjorde som hon bad om. Hon satte sig med huvudet mot toalettstolen och bad honom hämta ett glas vatten till. När han kom tillbaka ställde hon sig upp, drack vattnet och sa att hon hade kräkts. De gick tillbaka till de andra. Efter bara några minuter blev Shabo ännu en gång irriterad över Marikas beteende. Hon spottade på golvet, avbröt de andra i konversationen och var otrevlig. Hennes kompisar sa åt henne att sluta. Peter frågade henne om hon skulle vilja gå ut och röka med honom för att hon skulle få frisk luft. De tände var sin cigarett. Peter sa åt henne att det var bättre att hon gick hem eftersom hon mådde illa. Marika frågade om Peter kunde följa med henne hem. Men han sa åt henne att han, som var ansvarig för krogen, inte kunde låta de andra vara kvar om han följde med henne. Det var hans ansvar att krogen låstes ordentligt. Han frågade om hon ville att han skulle ringa efter en taxi. Han sa också att han kunde tänka sig att betala den så att hon kom hem ordentligt. Marika svarade att hon klarade sig själv, att hon bara ville veta var närmaste tunnelbanestation fanns. Innan Peter gick till krogen igen utbytte de telefonnummer, Peter slog in hennes direkt i sin mobiltelefon. Sedan gick han tillbaka in och sa åt hennes kompisar att följa med henne till stationen.
”Det var inte så att jag ville bli av med henne eftersom jag hade fått mitt, tvärtom tyckte jag synd om henne. Hon sa åt mig att hon ville stå kvar eftersom hon behövde frisk luft och sedan att jag skulle hämta hennes kompisar. Men innan tjatade hon på att jag ska följa med henne hem, men jag sa att jag var tvungne att skjutsa hem Shabo till Södertälje, och att jag inte ville svika honom. När jag kom tillbaka till Runda rummet och sa åt hennes kompisar att hon ville att de ska följa med henne hem tyckte de att jag skull följa med henne själv. De sa att hon förstörde deras kvällar. De sa att hon fick ta tunnelbanan till Östermalm och att de ville fortsätta festa med mig och Shabo. Men jag tjatade och sa att de skulle följa med sin kompis hem, en av dem sa ”jag följer med henne till tunnelbanan om du lovar att släppa in mig när jag kommer tillbaka”. Och hon gjorde det, hon gick ut för att följa Marika hem.”
Tove från Stockholm gick ut till Marika. Nu var det Peter, Shabo och Tove från Norrtälje kvar. Efter ungefär tjugo minuter ringde det på Toves mobiltelefon. Tove från Stockholm och Marika hade kommit tillbaka och stod utanför krogen. Peter öppnade entrédörren. Marika och Tove hade med sig en ung man. Tove från Stockholm skrek till Peter ”Du har slagit henne och haft sex med henne”. Peter tog dem inte på allvar utan bad dem att dra därifrån. Killen som var med väninnorna stod tyst och tittade på Peter som vände sig in mot krogen och bad även Tove från Norrtälje att lämna krogen. Innan hon gick bytte hon telefonnummer med Shabo.
Farbrodern grips
Några timmar senare, halv tio på morgonen, ringde det på Peters mobiltelefon. Han hade glömt att stänga av signalen på den, vilket han annars alltid gjorde när han hade jobbat på natten. Det var hans faster. Hon berättade att hans farbror, som också jobbade på krogen, hade blivit gripen av polisen. Hon ville veta om Peter visste varför polisen hade hämtat hennes man tidigt på morgonen. Peter hade ingen aning, till en början. När de lagt på började tankarna snurra. Efter några minuter insåg han att Tove från Stockholm, kvinnan från natten innan, hade satt sitt hot i verket. Han insåg att det måste ha med nattens händelser att göra. Det var söndagmorgon.
Han ringde därför upp sin kusin Shabo och bad honom ringa Tove från Norrtälje. Efter en timme ringde Shabo tillbaka. Tove från Norrtälje hade berättat att de andra kvinnorna hade gjort en polisanmälan.
Peter låg i sängen och kände att han inte kunde röra sig, han försökte resa sig upp men det gick inte. Det han hört kunde inte vara sant, han försökte somna om. Det måste vara en mardröm. Men det var det inte. Han var klarvaken.
Peter ringde sin pappa och bad honom komma hem. Han tog mod till sig, satte sig mitt emot pappan, utan att titta honom i ögonen, och berättade sanningen. Alltihop. Nästan. Han kände skam, skakade och stakade sig. Han tvingades prata sex med sin pappa för första gången. Och då om en ytterlighet. Om en påstådd våldtäkt. Han berättade för sin pappa att han hade haft sex med en tjej på toaletten i baren där han jobbade. Det var natten innan. Och att hon och hennes ena kompis hade anmält honom för våldtäkt. Hans pappa blev förskräckt och satt som förstenad.
Han bad pappan följa med till polisstationen på Södermalm. Han skulle berätta sanningen. Han skulle berätta att han inte hade våldtagit Marika, att det hela var ett missförstånd – och att de måste släppa hans farbror. Denne hade ju inte ens varit på plats. Polisen hade tagit fel på person. De hade gripit farbrodern för något som någon anmält Peter för.
Hans pappa, hans kusin Shabo och han själv körde från Södertälje till Södermalms polisstation. Klockan tolv var de framme. Det var en kall söndag den 30 januari 2006. Dörrarna till stationen var stängda. De tryckte på besöksknappen och någon svarade. Peter berättade sitt ärende för personen i mikrofonen som svarade att han fick vänta, att de inte hade folk nog för att kunna förhöra honom. De väntade, ute i kylan, i tre timmar, och han tror att de tryckte på ringklockan ett tiotal gånger innan de äntligen fick komma in i värmen. Och då inte för att polisen hade fått dit folk som kunde förhöra dem, utan för att någon inne på stationen tyckte synd om dem.
Inomhus fick de vänta i ytterligare tre timmar innan något hände. Halv sju på kvällen hade polisen tillräckligt med folk för att kunna förhöra dem. De sattes i tre olika rum, hans pappa, hans kusin Shabo och han själv. Ingen av dem hade ätit något på hela dagen.
Det var Peters första förhör någonsin. Polisen frågade om han behövde en advokat och han svarade reflexmässigt nej eftersom han inte hade gjort något brottsligt. När de var färdiga läste polisen upp förhöret för honom och han fick skriva under att han godkände det.
Nu i efterhand förstod han att han borde ha varit mycket noga med svenskan, att han borde ha tänkt igenom varje enskilt ord. Svenska är inte hans modersmål och ibland använder han, precis som de flesta andra med annat ursprung, orden felaktigt (KOMMENTAR: Längre fram i texten påstås att han är svensk, att han inte ens förstår turkiska). Han sa till exempel ”yr” när han menade lätt berusad eller groggy. Men inte tänkte han på sådant då, han mådde dåligt, skämdes inför sin pappa och ville bara därifrån, bort från polisstationen. Men så blev det inte. Polismannen sa åt honom att han skulle vänta lite till, att polisen skulle prata med åklagaren. Han förstod inte vad polisen pratade om men väntade snällt i ytterligare tre timmar, ensam i ett rum. Klockan hade hunnit bli tio på kvällen när en polisman kom och berättade att åklagaren ville behålla honom, att han skulle sitta i arresten. Först var han lugn, förstod fortfarande ingenting och trodde att han skulle släppas inom loppet av några timmar. Men så slog det honom att han hade blivit anhållen för att ha våldtagit en tjej. Han fick panik. Han tänkte på jobbet, personalen, kompisarna… Och att han skulle ses som en våldtäktsman.
Poliser beordrade honom att ta av allt utom kalsonger och t-shirt. Han fördes in ett rum med täckt fönster. En madrass. Inga sängkläder. En avloppsbrunn att pissa i. Nedklottrade väggar med spår av blod och spyor. Värst var stanken.
Han var helt slut, han hade inte ätit något på hela dagen, han hade inga krafter kvar och ramlade ned på den madrassen. Han blev avbruten i sina tankar av att de kom med mat åt honom, det var en papperstallrik med klibbig pasta och ostsås som hade kletat fast. Han kunde inte se vad som var papper och vad som var pasta. Han bad dem att ta tillbaka den.
Han frågade om han fick duscha, han kände sig äcklad av sig själv, av rummet han befann sig i – av situationen. Och han hade svettats under hela dagen. De berättade att han inte hade rätt till det. ”Inte rätt till det”, han förstod ingenting.
Han hade just fyllt tjugofem, men kände som om livet var slut, han var anklagad för våldtäkt. Han kunde inte tänka sig något värre. I fyra dagar låg han sömnlös på madrassen som han upplevde som mycket äcklig. Han tänkte och grät och tänkte och grät, om vartannat. Andra dagen lyckades han lura en av väktarna, fast han förstod ju inte då att han hade lurat henne. Han bönade och bad tills hon först gick med på att han fick duscha och sedan att han fick lite vatten att gurgla munnen med. Han drack några klunkar av vattnet. Hans mun var snustorr, han hade inte fått något att dricka på två dygn.
Han fick inte ringa, läsa tidningar eller titta på tv. Ingenting.
Dagarna därefter fick han lära sig många nya svenska ord, det första var häktningsförhandling. Den gjordes på Stockholms tingsrätt. Efter förhandlingen fördes han till Kronobergshäktet i en diskret gammal Volvo. Han trodde att han i häktet skulle få tillgång till tv och tidningar men i stället fick han lära sig ett andra begrepp fulla restriktioner, det vill säga extra stränga. Första gången han hade hört det var i tingsrätten men då hade han inte förstått vad som menas med det. Fulla restriktioner innebär bland annat att man inte får ringa till någon för att inte förundersökningen, utredningen av det misstänkta brottet ska kunna förstöras.
Under häktningsförhandlingen såg han sin advokat Ola Samuelsson för första gången. ”Samla ihop dig så att man hör vad du säger”, var bland det första Samuelsson sa åt honom. Peter grät nämligen så pass att man inte hörde vad han sa under förhandlingarna. Hans föräldrar befann sig utanför tingssalen, förhandlingarna hölls bakom stängda dörrar.
Två dagar efter förhandlingarna kom Samuelsson på sitt första besök, då hade Peter fått tillbaka sin klocka och därmed också sin tidsuppfattning. Han fick också låna böcker och hittade information om oskyldigt anklagade. Han läste på lite grand och trodde att Samuelsson skulle komma med ett glatt besked om att han snart skulle släppas. Men Samuelsson sa åt honom att när man är misstänkt för våldtäkt kommer man inte ut ur häktet förrän efter rättegången. Om man blir friad vill säga.
Peter blev åter panikslagen – det kändes som om någon tog struptag på honom så att han inte kunde andas. Han kände sig ensam, bortglömd och förkastad. Hans tankar gick till föräldrarna, han undrade om de fortfarande älskade honom, om de skulle komma att stötta honom. Han tänkte också på sina vänner, skulle de vilja umgås med honom efter en sådan anklagelse. Och alla anställda – han var ju restaurangchef – vad skulle de tänka?
Tre dagar efter att han anhållits hade man gjort tester på honom med hjälp av Rape-kit. Två veckor senare släpptes han, han skulle inte kunna förstöra utredningen mera. Peter fick intryck av att åklagaren var tveksam till att väcka åtal.
Han fick svårt att återanpassa sig, han skämdes inför sina vänner. Det spelade ingen roll att de trodde på honom, att de inte trodde på anklagelserna. Han gick till en psykolog som hans faster rekommenderade. Han kände att det var bra att komma till någon och prata. Han blev sjukskriven. Han kände sig ständigt rädd och misstänksam mot alla och höll sig hemma. Han trodde att alla visste att han var anklagad för våldtäkt, att hela Södertälje visste om det, att alla pratade bakom ryggen på honom. Han frågade en krögare som drev en krog i samma område som han jobbade på om denne hade hört några rykten om en våldtäkt. Krögaren svarade nej, men Peter trodde honom inte. Med tiden försvann dock känslan av att vara iakttagen.
När det hade gått två år ringde Peter sin advokat Ola Salomonsson, han ville veta om advokaten trodde att det skulle väckas åtal? Advokaten svarade samma sak som alla andra gånger Peter hade ringt och ställt samma fråga, att åtalet säkert skulle läggas ner. Att åklagaren inte hade något att gå på.
Salomonsson sa åt Peter att åka på semester, att byta miljö. Hans pappa tog honom till Istanbul för att han skulle få operera sina ögon med laser. Men Peter kunde inte sluta tänka, han kunde inte ta till sig den nya miljön. Han kunde inte slappna av … Han tänkte bara på vad som skulle komma att hända. Han vågade inte operera ögonen. Han fortsatte med sina linser i stället.
Under de två åren jobbade han deltid. Han var alltid tankspridd. Han umgicks bara med två personer. Han, som tidigare nästan aldrig höll till i Södertälje, var nu nästan alltid nere i stadens centrum och fikade. Han träffade en kvinna som han umgicks med och med tiden blev de ett par. Han trivdes i hennes sällskap, hon gav honom trygghet. Han tänkte också att han nu inte skulle strula runt längre, han skulle hålla sig till henne. De umgicks varje dag.
Han trodde att hans bekanta trodde på honom, men det kom små gliringar då och då, skämt som han inte kunde ta.
Han åkte till Polen och Malta. Det var trevligt, men han kunde inte njuta av resorna. Under de två åren han var fri gick det inte en timme utan att han tänkte på anklagelsen. Han var som fängslad redan då. Nu efteråt säger han att – trots att han är helt oskyldig – hade valt att sitta två år direkt i stället för att vänta och våndas under tiden.
Lidokain
Ett halvår efter att han släpptes ur häktet fick han i ett förhör veta att man hade hittat Lidokain i tjejens blod. I det här förhöret berättade Peter för första gången om sprejen. Han hade inte nämnt något om den förut, det var inget han hade tänkt på. Polisen som förhörde honom sa att ämnet var ett bedövningsmedel. Hon sa också att han skulle gå hem och försöka minnas, och om han skulle komma på något skulle han ringa henne. Han gick hem och tänkte, men kunde inte komma på varför tjejen hade haft ett bedövningsmedel i kroppen. Var det någon som hade förgiftat henne innan hon kom till krogen? Han ringde upp en vän som är advokat och berättade om sprejen som denne mycket väl kände till. Peter visste inte att den sprej han använt innehöll Lidokain. Han visste inte vad Lidokain var.
I Marikas anmälan förekommer att hon skulle blivit drogad med Lidokain. Man hittade Lidokain i två av glasen som man hade säkrat som bevis på krogen. Men Peter var helt övertygad om att han inte hällt något i några glas. Han bad advokaten undersöka om hon kunde ha fått i sig preparatet vaginalt. Advokaten var rak och hård och sa att om det bevisas att det är lättare att man får i sig Lidokain oralt än vaginalt så skulle de ha stora problem. Åklagaren hade ju då bevisbördan.
Men Peter bad om vidare analys. Advokaten sa åt honom att han måste vara hundra procent säker på att hon inte fått i sig ämnet genom glasen. Peter var säker och sa att han ville att de skulle fullfölja analyserna av ämnet.
Astra
Jag hade fortfarande svårt för att tro att han är oskyldig. Det skulle vara för enkelt, för vidrigt, för fördomsfullt, för jävligt. Av domarna att döma, både tings- och hovrättens är han dömd för att han har drogat tjejen med Lidokain och sedan våldtagit henne. Mina föräldrars granne är Staffan Ternby, informationschef på Astra-Zeneca, jag mejlade honom och ringde samtidigt en farmakolog. Jag ställde frågor om Lidokain.
Kan man droga någon med Lidokain?
”Man kan få det i sig men man kan inte bli drogad.”
Är du säker? Kan man verkligen inte droga någon med Lidokain.
”Ja, jag är säker. Det går absolut inte. Om man skulle få i sig det via munnen får man en gifteffekt. Det går inte, det är omöjligt att droga någon med Lidokain. Det är inte ett sådant kemiskt ämne. I stället får man förgiftningssymtom, hjärtat går dåligt, blodtrycket sjunker och man blir medvetslös.”
En annan sakkunnig har vittnat i en rättegång där man har påstått att en person har drogats med Lidokain och sedan våldtagits, han säger att sannolikheten att en person fått i sig lidocain oralt är mycket liten, vad säger du om det?
”Det verkar som en bra sakkunnig. Det är omöjligt att droga någon med Lidokain. Men däremot så kan det överföras via slemhinnor och kommer in i blodet. Det kan som sagt aldrig få en drogeffekt, det får en förgiftningseffekt.”
Farmakologen jag ringde heter Leif Olgart, är pensionerad professor i farmakologi, och fortfarande aktiv inom ämnesområdet. Han undervisar också på bland annat Karolinska institutet.
Två dagar senare kom resultatet från Astra:
Hej Nuri,
Hoppas du klarar strapatserna i Mellanöstern. Apropå din fråga om att drogas av Lidokain, så har jag fått en del input:
Vår medicinske expert konstaterar att det finns centralnervösa biverkningar vid intravenös tillförsel av Lidokain. Det anses mindre sannolikt att man skulle få Lidokain-halter i blodet vid intag via munnen eller via slemhinnor på andra ställen i kroppen. Det har också framkommit att Lidokain har börjat användas för att späda ut kokain. Hittar man Lidokain i blodet kan det alltså helt enkelt vara en utspädningsrest.
I en av våra böcker ”Xylocain – en uppfinning, ett drama, en industri” finns följande stycke:
STIMULERAR HJÄRNAN
Alla lokalbedövningsmedel stimulerar hjärnan och kan i höga doser ge oro och darrningar som kan öka till kramper som kan paralysera rörelseförmågan. Hjärnstimulansen är t ex anledningen till att kokain är ett populärt missbruksmedel. Rätt doserat erhålls en euforisk stimulans som kan leda till beroende, men gränsen mellan välbehag och farlig hämning av andningen kan för vissa medel vara svår att bestämma och särkerhetsmarginalerna kan vara mycket små. Xylocain kan även det ge upphov till upprymdhet och muskelryckningar vid mycket låga koncentrationer och både prokain och Xylocain kan ge medvetslöshet utan andra varningstecken än trötthet. En fara med att överdosera lokalbedövningsmedel så att de når hjärtat är att detta kan tappa sin elektriska retbarhet och därmed också sin pumpkraft, vilket kan leda till hjärtsvikt och död. Givet i rätt dos däremot kan Xylocain dämpa och normalisera ett hjärta som överretas och drabbas av hjärtflimmer så att blodet står stilla och varken går framåt eller bakåt. Då är lokalbedövningsmedel livräddande (Xyloproct).
Du får återkomma om du behöver gräva djupare i frågan. Då kan jag koppla dig samman med vår medicinskt ansvarige.
Lev väl
Staffan
Jag förstod inte vad det var Astra-Zeneca svarade mig och skrev tillbaka till dem utifrån den mängd Lidokain Marika hade i blodet.
Jag har just pratat med en professor i farmakologi som påstår att det är omöjligt att droga någon med Lidokain. En man är alltså dömd för att ha drogad en ung kvinna och sedan våldtagit henne, men sakkunniga säger att man inte kan droga med det medel hon hade i blodet. Samma grej som finns i en sprej för fördröjd utlösning, som mannen i fråga påstår att han har sprutat på sitt könsorgan. Polisen och rätten vägrar lyssna på honom och säger att hon måste fått det via munnen, att han har sprutat Lidokain i hennes drink. Han är dömd, på de grunderna, i båda instanserna. Mängd Lidokain i fördröjningssprayen är 10 ml per 100, den mängd han sprutade på sig själv motsvarar 1 ml Lidokain.
Kan hon ha blivit drogad med Lidokain?
Alltså är min fråga ännu en gång: Kan man bli drogad med Lidokain och i så fall inte vara kapabel till att skrika eller bruka motstånd?
tack för att ni tar er tid
hälsning
Nuri
När jag tryckte på sendknappen kände jag att jag inte var nöjd och skrev till:
Hej,
jag hoppas att du inte tycker att jag är för jobbig men jag måste gå till botten med ”våldtäkten”. Nedan några frågor till
Stämmer det att halveringstiden på Lidokain är 1,5-2 timmar?
Om hon hade 0,5-1,0 microgram/milliliter vid intaget, (hon hade 0,015 microgram, 10 timmar efter intaget) Lidokain i kroppen, hur blir man av den mängden? blir man illamående, kräks, hjälplöst tillstånd? känner man sig ”borta” då?
Kan Lidokain tillsammans med alkohol ge en adderande intekumulativ effek, med den mängden ”den våldtagna” hade?
Kan Lidokain påverka minnefunktionen negativt, med den mängden hon hade? Om hon tar det oralt, känner hon inte av i det munnen och halsen? Blir hon inte bedövad?
tack ännu en gång
Nuri
I samma sekund som jag denna gång tryckte på sendknappen började Aktuellt på TV, jag höjde volymen. Det var fortfarande den 1 april, samma dag som jag hade besökt Peter i häktet.
”Idag är det tre år sedan Sverige fick ny sexualbrottslagstiftning. Nu kommer justitieministern att tillsätta en utredning som ska se över lagstiftningen och dessutom se över om krav på samtycke kan ingå i den nya sexualbrottslagstiftningen, rapporterar Aktuellt i kväll.”
I studion fanns bland andra professorn i straffrätt, Madeleine Lejonhufvud, som berättade varför hon tyckte att det var viktigt att föra in samtycke i lagstiftningen. Debatten gick ut på att de flesta våldtäkter sker mellan två personer i ett slutet rum och att det därför är svårt att sätta tilltro till kvinnans berättelse.
Nuri Kino