DOMSKÄL
Skuldfrågan
Allmänt om bevisningen
Närmare två år har förflutit från den åtalade gärningen. Det är givet att det gör att förhörs personerna har svårt att minnas alla detaljer. Genom vittnespsykologin är välkänt att även händelser och iakttagelser som genom sin betydelse lämnat ett starkt intryck förbleknar med tiden. Det mest typiska är att de yttre faktiska omständigheterna faller bort. Sådana fakta som klockslag, veckodag och ordningsföljden mellan olika skeden i ett händelse förlopp tillhör det som först faller ur minnet. Samtidigt börjar detaljer att förväxlas och flyta samman till enheter. När tillräckligt lång tid förflutit återstår bara det centrala delarna av upplevelsen. Alkohol intag och, vilket framgått genom Ylva Böttigers vittnesmål, lidokain påverkar minnesbilden negativt. Självklart kan också reaktionen till en tilltalad medvetet eller omedvetet, påverkar de uppgifter som en försvarsperson lämnar.
När det gäller Marika s uppgifter har hon under det första förhöret på morgonen den 29 januari 2006 ett par timmar efter händelsen lämnat vissa uppgifter om vad som sades och om det våld som Peter skulle ha utövat. I senare förhör har hon haft svårt att erinra sig dessa detaljer och först efter mer eller mindre ledande frågor förmått erinra sig dem. Vid huvud förhandlingen har Marika , trotts upprepande frågor och trott att stora delar av tidigare förhör med henne lästs upp, sagt att hon inte mins betydelsefulla omständigheter som förekomsten av våld och vad hon ungefärligen yttrades vid tillfället. Hon har inte haft någon annan förklaring till detta att hon inte mins, men har samtidigt varit säker på att hon utsatts för en våldtäckt och att hon inte lämnat oriktiga uppgifter till polisen. Marika har även konfronterats med uppgifter i det första polisförhöret med henne bl.a. om att hon kvicknade till på golvet med byxorna neddragna, att hon låg på mage, att han log på henne, var i henne och höll på vilka uppgifter inte synes stämma med hennes uppgifter i senare förhör och vid huvudförhandlingen om att Peter haft samlag med henne framifrån på eller mot toalettstolen. Målsägandebiträdet har förklarat den skenbara diskrepansen mellan dessa uppgifter med att det första förhöret var ett dialog förhör där endast huvuddragen i händelse förloppet antecknas och att förhållandet att Marika först låg på mage på golvet inte utesluter att hon något senare på något sätt kommit upp med bakdelen mor toaletten där samlaget ägt rum framifrån. I övrigt består skillnaderna mellan de olika utsagorna som Marika lämnat främst i att hon efterhand tycks få allt svårare att erinra sig detaljer, Det förefaller rimligt att alkoholintaget i förening och påverkan av Lidokain inverkat negativt på Marika s minnesbild och att detta förhållande och den tid som förflutit sedan händelsen är det främsta förklaringarna till att Marika har svårt att minnas detaljer som hon berättat i polisförhören. Beträffande Peters uppgifter kan konstateras att han i inledande förhör sagt att Marika efter att ha smuttat på sin drink efter bara omkring fem minuter kände sig yr och ville kräkas och att han därför följde med henne in på toaletten medan har vid huvudförhandlingen sagt att han gick med Marika till toaletten för att hon ville ha samlag med honom. I de tre första polisförhören har han inte nämnt att han använt ”Delay spray”. Den uppgiften har kommit med efter några dagar betänketid sedan han ombedds förklara hur det komma sig att Lidokain, efter en av målsägandebiträdet begärd komplettering, hittats i Marikas urin och blod. När han först nämnde om sprayen var han osäker på om han överhuvudtaget använt den, medan han i huvudförhandlingen uppgett att han sprayat praktiskt taget burkens hela innehåll på sin penis. Peter var enligt egna uppgifter nykter under kvällen. Diskrepansen i Peter uppgifter går knappast att förklara med hänsyn till minnesbildens förflackning över tiden och gör att det kan antas att Peter nu lämnar uppgifter som är tillrättalagda.
I fråga om vittnena Tove Norrtälje och Tove Stockholm har kommit fram till att Marika varit kompis med dem, att vänskapen mellan Marika och Tove Stockholm består medan Marika anser att Tove Norrtälje och hennes mor numera tagit parti för Peter. Det har också kommigt fram att anhöriga till Peter efter den åtalade händelsen varigt i kontakt med Tove Norrtälje och hennes mor samt att även Marika kontaktats Av släktingar eller bekanta till Peter. När det gäller de uppgifter Tove Norrtälje lämnat under förundersökningen finns en tydlig skillnad mellan den berättelse som hon lämnat samma morgon som den påstådda gärningen och vad hon senare uppgett. I polisförhör den 8 februari 2006 vill hon ändra på tidigare uppgifter. Framför allt ifråga sätter hon dock Marikas trovärdighet och säger att hon hittar på saker och är falsk. De Tove Norrtälje hänför sig till är att något ”åkt i golvet” vilken händelse Marika skulle ha felaktigt skylt på Tove Norrtälje. Framförallt synes dock hennes tvivel om vad som kan ha hänt Marika på toaletten bero på att hon inte trott att en våldtäkt kunnat utföras på så kort tid och att Tove Norrtälje själv sett att en skada på kinden som Marika velat hänföra till Våldtäkten Uppstått då Marika sprungit på en parkerad bil. Under huvudförhandlingen har Tove Norrtälje framhålligt att hon inte anser att Marika är falsk. I t har Tove Norrtäljes minnesbild försämrats i förhållande till när hon hört av polisen. Det samma gäller Tove Stockholm. Det bör noteras att Tove Norrtälje förnekat att hon under kvällen druckit vin med motiveringen att hon inte dricker vin. Uppgiften får godtas, och tingsrätten har därför att utgå från att Marika och Tove Stockholm innan de kom till restaurangen delat på två helbuteljer lättvin. Det gör att alkohol bör ha haft en negativ inverkan även på Tove Stockholms minnesbild och tillsammans med den tid som gått är en rimlig förklaring till att hon numera har svårt att minnas detaljer som hon kommigt ihåg under polisförhören.
Shabo är kusin till Peter. Han var liksom Peter enligt egna uppgifter också nykter under kvällen. Hans minnes bild av att Marika varigt illamående under kvällen verkar ha förbleknat.
Shabos uppgifter under huvudförhandlingen avviker bortsett från denna detalj inte på något anmärkningsvärt sett från vad han sagt under förundersökningen. De skillnader som kan urskiljas kan helt förklaras med hänvisning till den tid som gått.
Har Peter drogat Marika med Lidokain?
Den i Marikas blod uppmätta mängden lidokain, 0,015 mikrogram per milliliter omkring 10 timmar efter exponeringen talar, motbakgrund av att halveringstiden för ämnet är 1,5 – 2 timmar, enligt de sakkunniga för att Marika haft uppemot 0,5 – 1 mikrogram i blodet kort tid efter intaget. Om halveringstiden bara varit något kortare skulle den mängd som Marika fått i sig enligt Ylva Böttiger ha kunnat vara flera gångar högre. I allt fall är de sakkunniga ense om att de mängder som Marika fått i sig enligt en tillbakaräkning är tillräckliga för att förklara hennes illamående och känsla av att vara konstig, borta och suddig. Klart står alltså att Marika exponerats för inte obetydliga mängder av lidokain. Hur han hon då tillförts bedövningsmedlet? Enligt Marikas egna uppgifter, som stöds av vad övriga förhörspersoner uppgett då de hörts av polisen kort tid efter det påstådda brottet, har hon drabbats av plötsligt illamående en stund efter att hon kommit till restaurangen och sedan hon druckit höst hälften av den drink som hon fått. Enligt Ylva Böttiger visar sig symptomen på Lidokain kort tid efter intaget. Målsägandebiträde har gjort gällande att Lidokain är känd som en s.k. ” Rape-drug” och uppgett att det var därför som hon begärde att man skulle leta efter spår av medlet i de prover som tagits på Marika. I sin plädering har målsägandebiträdet vidare hänvisat till att Lidokain i utbud via Internet anges som en ”Rape -drug”. Med hänsyn till vad de sakkunniga uppgett om det symptom som Lidokain kan ge anser tingsrätten att det måste vara möjligt att använda medlet i de syften som målsägandebiträdet har angett.
Det av Marika beskrivna illamåendet och övriga symptom som hon uppgett stämmer alltså väl med att hon tillförts medlet i samband med drinken. I sammanhanget måste givetvis beaktas att Marika, även om hon inte haft alkohol i blodet vid provtagningstillfället kl. 10. 00 – 11.00 samma dag, också druckit avsevärda mängder alkohol – såvitt kommit fram omkring en hel flaska vin – under kvällen och natten. Väninnan Tove Stockholm som varit med om att dela på vinet och uppgett sig ha druckit lika mycket, har inte blivit illamående eller haft andra av det symptom som Marika beskrivit. Det talar mot att Marikas första tecken på illamående varit enbart alkohol relaterande och att hon fått i sig medlet efter alkoholintaget. I sammanhanget kan bortses från den mängd alkohol som blandats i drinken, 3cl. enligt Peter. För att Marika tillförts lidokainet i samband med drinken talar även att Lidokain påträffats i kvarvarande vätska i två glas som, vilket utredningen ger vid handen, tillsammans med 4 andra glas måste ha använts av Marika och de som suttit med henne vid bordet. Ylva Böttiger har visserligen uppgett att det räckt med en lätt besudling av lidokainet för att spårrester skulle påträffats i glasen. Blotta förekomsten av lidokain i ett par av glasen är därför i sig inte något tillräckligt bevis för att ämnet blandats i en eller två av drinkarna. Kvar står dock att den lidokainanvädning som Peter berättat om ägt rum efter det att symtomen visat sig hos Marika. Det förekommer inte några uppgifter om att Marika Skulle ha druckit alkohol sedan hon blivigt illamående. Marika har också enligt vad hon själv och Peter berättat fått vatten av honom före samlaget men först efter det att hon börjat må illa. Peters berättelse om hur han använt medlet präglas inte av trovärdighet. Efter det osäkerhet om användningen som han uppgett under förundersökningen har han vid huvudförhandlingen sökt göra trovärdig att han använt praktiskt taget hela flaskan och alltså förbrukat 100 – 200 doser vid ett tillfälle trots att han samtidigt sagt att han aldrig haft några problem med förtidigt sädesavgång. Även om, som försvararen anmärkt, nervositet kan påverka Peters uppgifter i det läge som han befinner sig, bär hans uppgifter om sin lidokain förbrukning klar prägel av att vara en efterhandskonstruktion.
Av stor betydelse är även det sakkunnigas bedömning av lidokainet i Marikas blod kan ha tillförts på det sätt som Peter vill göra gällande. Ylva Böttiger har betecknat ett samband mellan en sådan exponering och den uppmätta halten i Marikas blod som mycket lite sannolikt. Den osäkerhet som hon lämnat ett visst utrymme består i att det är svårt att uttala sig om exakt hur mycket av den påstått använda sprayen som det är möjligt att föra på en penis och att därefter överföra på en sexualpartner vid ett vaginalt samlag. Några kliniska försök är av lätt insedda skäl inte kända.
Enligt tingsrättens uppfattning är det samlade bevisvärdet av de omständigheter som redovisats sådant att det kan hållas för visst att Marika tillförts lidokain genom den drink som Peter blandat till och serverat henne. Omständigheterna är också sådana att tingsrätten anser det uteslutet att det kan vara någon annan än Peter som blandat lidokainet i drinken.
Har Peter genom våld tilltvingat sig samlag med Marika och/eller tillbörligt utnyttjat att hon befunnit sig i hjälplöst tillstånd? Utredningen ger vid handen att Marika och Peter haft samlag på en toalett på restaurang vid det tillfälle som målet rör. Frågan är om det skett frivilligt eller på de sätt som åklagaren påstått.
Det förhållandet att Marika gett både Shabo och Peter s.k. tungkyssar kan inte tas som intäkt för att hon vill ha sex. Det kan inte heller de uttalande som hon enligt flera av de i målet hörda gjort vid bordet om att hon kunde ta Peter medan de andra flickorna kunde dela på Shabo. Marika har själv sagt att hon var glad och sprallig, och det står också klart att hon vid ankomsten till restaurangen måste ha varit påtagligt påverkad av alkohol. Som tingsrätten tidigare konstaterat visar utredningen i målet att Marika efter att ha druckit en del av sin drink blev illamående och ville gå på toaletten för att spy. Att Marika i detta läge varit inriktad på att ha sex verkar föga troligt särskilt som hennes illamående enligt samstämmiga uppgifter inte gick över.
Marika har vid huvudförhandlingen och i samtliga förhör under förundersökningen vidhållit att hon blivit våldtagen. Hon har vid förhandlingen och i flera förhör under förundersökningen berättat om att hon inte varit vid fullt medvetande, känt sig konstig, och varit vaken på ett sätt som inneburit att hon registrerat vad som hänt men ändå inte kunnat göra något åt det. Under förundersökningen har hon uppgett att hon flera gånger sagt nej till Peter då han inne på toaletten ville ha samlag med henne. I polisförhören har hon också uppgett att hon varit ”borta” och vakant upp då Peter höll på att våldta henne, på eller mot toalettstolen och medan deras huvuden var vända mot varandra. Hon har dessutom uppgett att han slagit henne i ansiktet så hon tappat balansen och slagit en armbåge mot väggen, dragit henne i håret för att hålla henne på plats samt som hon uttryckt det ”håller på och liksom, jag vet inte vad man ska säga, attackerar mig.” Vid huvudförhandlingen har Marika erinrat sig att Peter slagit ut med handen mot hennes ansikte och att hon efter händelsen haft ont i en armbåge. Hon har även kommit ihåg att Peter låst dörren till toaletten från insidan och senare trängt in i henne framifrån med sin penis.
Som ovan anförts är det framför allt i ett avseende som Marikas uppgifter ger intryck av att vara motsägelsefulla, nämligen beträffande frågan om Peter trängt in i henne bakifrån då hon befunnit sig på golvet eller framifrån då hon suttit på eller lutat sig mot toalettstolen. Den förklaring som målsägande biträde pekat på ter sig dock rimlig. I övrigt är Marikas minnesbild sämre nu än i de första förhören. Detta framstår dock i enlighet med vad tingsrätten tidigare anfört som naturligt. Det måste också beaktas att de första förhören med Marika, då hon kunde lämna en rad detaljer, hölls redan ett par timmar efter den åtalade händelsen. Även om Marika då fortfarande måste ha varit påverkad av alkohol och, trots den snabbhet med vilket ämnet lämnar blodbanan, i åtminstone någon mån och av Lidokain, bör Marikas minnebild då ha varit bättre än vid de senare tillfällena. Enligt såväl Tove Norrtäljes som Tove Stockholms vittnesmål har Marika ganska kort tid efter händelsen berättat att hon blivit våldtagen. Tove Norrtälje och Tove Stockholm har vidare i polisförhör samma morgon beskrivit att Marika förändrats påtagligt då hon kom ut från toaletten. I rättsintyg har konstaterats att Marika vid slidmynningens bakre gräns haft en färsk 1 mm lång ytlig rift i slemhinnan samt att undersökande läkare funnit att skadan är förenlig med vad Marika uppgett.
Peter och Marika har inte känt varandra sedan tidigare, och det är svårt att se någon rimlig anledning till att Marika skulle felaktigt peka ut Peter för ett allvarligt brott. Om Marika går med på samlag frivilligt samt sedan ångrat sig och helt velat skylla på Peter måste det ha legat närmare till hans för henne att helt förtiga händelsen. Att Marika gjort ett förhastat påstående som lett för långt och genom påstådda minneluckor vill frita Peter motsäga av att Marika bestämt framhärdar i att hon har blivit våldtagen och även är säker på att hon inte lämnat några oriktiga uppgifter i polisförhören.
När det gäller det våld som kan ha förekommit inne på toaletten har Marika ansett att hon kan ha åsamkats vissa blessyrer som hon haft efter händelsen. Av särskilt Tove Norrtäljes uppgifter har dock framgått att Marika tidigare under natten sprungit mot en bil och skadat ena kinden. Marika har själv inte ifrågasatt att det kan ha varit så, och det kan inte uteslutas att de blessyrer som Marika haft efter händelsen på toaletten kan härröra från att hon sprungit mot en bil. Denna osäkerhet innebär inte att de uppgifter som Marika lämnat om förekomsten av våld inne på toaletten är oriktiga eller att hon lämnat oriktiga uppgifter till polisen. Däremot kan de nu nämna blessyrerna ha en annan förklaring än att de härrör från ett våld som Peter utövat inne på toaletten. Skadorna utgör därför inte något stöd från vad Marika uppgett om förekomsten av våld inne på toaletten.
Tingsrätten gör bedömningen om att Marika under polisförhör och under huvudförhandlingen ansträngt sig att lämna korrekta uppgifter och att vad hon uppgett i huvudsak förtjänar tilltro. Dock gör det tillstånd som hon till följd av berusning och intag av Lidokain befunnit i att detaljer i hennes utsagor måste bedömas med viss försiktighet.
Bekräftade Marika s uppgifter har tingsrätten funnit utträtt att han blandat Lidokain i Marikas drink i syfte att kunna ha samlag med henne. Tingsrätten har vidare konstaterat att han i förhållande till vad han först berättat för polisen numera radikalt ändrat sina uppgifter om anledningen till att Marika vill uppsöka toaletten. Mot denna bakgrund och vad som kommit fram om Marikas tillstånd är det givet att Peters berättelse om ett frivilligt samlag inne på toaletten inte framstår som trovärdigt.
Genom Marikas berättelse och den stödbevisning som tingsrätten redovisat anser tingsrätten att det är styrkt att Peter mot Marikas vilja trängt in i henne med sin penis och tvingat sig till ett samlag varvid han, sedan han låst dörren, utövat viss våld bl.a. genom att Marika på eller mot toalettstolen med en fattning i hennes hår eller annan kroppsdel. Det är uppenbart att Peter, med hänsyn till det tillstånd av berusning och påverkan av Lidokain som Marika befunnit sig i, inte behövt använda något kraftigt våld eller tvång för att nå sitt syfte. På grund av det anförda är styrkt att Peter gjort sig skyldig till våldtäckt mot Marika enligt 6 kap.1 § första stycket brottsbalken.
Åklagaren har emellertid även gjort gällande att Peter på ett otillbörligt sätt utnyttjat att Marika varit i hjälplöst tillstånd och även ansvarig för våldtäckt enligt andra stycket i nämnda lagrum. Kriminaliseringen i andra stycket tar visserligen sikte på fall då offret inte utsatts för tvång. Något hinder för att en person som begått ett övergrepp kan ådra sig ansvar såväl enligt första som andra stycket förebygger dock inte enligt tingsrättens mening.
Genom Marikas uppgifter har framgått att hon inne på toaletten befunnit sig i ett tillstånd då hon haft svårt att avgöra om var vid medvetande eller inte. Hon har beskrivit att hon åtminstone under ett skede inne på toaletten befunnit sig i ett tillstånd av overklighet varvid hon upplevde att hon var närvarande men samtidigt inte var det och kände att hon var oförmögen att påverka vad som hände. Det tillstånd som Marika berättat om i flera förhör innebär inte att hon haft nedsatt omdöme utan att hennes medvetande grad varit så nedsatt att hon varit förhandlingsförlamad. Ylva Böttiger har ansett att lidokain kan orsaka ett tillstånd som det som Marika beskrivit och att alkohol i kroppen ger en adderande effekt. Hon har vidare bedömt att Marikas symptom var förenliga med den mängd Lidokain som funnits i hennes blod 10 timmar efter händelsen.
Tingsrätten anser att den ofrivilliga exponeringen av Lidokain med den beskrivna effekten är en sådan atypisk påverkan som är att beteckna som ett hjälplöst tillstånd i den mening som anges i det nämnda lagrummet.
Frågan är dock att Marika verkligen kan ha varit så påverkad inne på toaletten som hon beskrivit med hänsyn bl.a. till att hon kunnat gå från toaletten själv och något senare även kunnat berätta om vad som hänt. När det gäller övriga iakttagelser av Marika efter händelsen inne på toaletten har Tove Stockholm och Tove Norrtälje i polisförhör samma morgon beskrivit Marika som förändrat. Tove Stockholm har särskilt fäst sig vid att Marika suttit tyst. Peter och Shabo har i de första förhören beskrivit Marika som mycket illamående och berusad. Det har varit tal om att Marika behövde hjälp för att komma hem. Shabo har sett henne halvliggande på en bänk utanför restaurangen.
Tingsrättens bedömning av dessa iakttagelser är att Marika efter händelsen inne på toaletten företett tecken på höggradig påverkan av alkohol eller droger men inte i sådan grad att hon varit i hjälplöst tillstånd i lagens mening. Detta utesluter dock inte att hennes uppgift att hon inne på toaletten åtminstone tidvis befunnit sig i ett sådant tillstånd. Att Marika på något sätt kommit till ökat medvetande med sikt om vad som hänt ter sig rimligt. Det måste också beaktas att Lidokain snabbt lämnar blodbanan. Tingsrätten har dock främst att falla tillbaka på Ylva Böttigers bedömning och Marikas upprepande beskrivning om sitt tillstånd samt att tingsrätten på det sätt som redovisats funnit Marikas uppgifter i allt väsentligt trovärdiga.
På grund av det anförda finner tingsrätten att Peter ska dömas för att ha genomfört samlag även genom att otillbörligt utnyttjat att Marika på grund av berusning och annan drogpåverkan befunnit i ett hjälplöst tillstånd.
Påföljd
Peter har gjort sig skyldig till våldtäkt av normalgraden. För brottet är stadgat fängelse i lägst två år och högst sex år. Brottet är präglat av förslagenhet och hänsynslöshet. Tingsrätten delar åklagarens uppfattning att brottet har ett straffvärde av tre år. Peter är tidigare ostraffad. Straffet bör bestämmas till att motsvara straffvärdet.
Skadestånd
Med hänsyn till utgången i målet är Peter skyldig att utge skadestånd till Marika. Ersättning för kränkning bör utgå med 75 000 kr i enlighet med praxis vid våldtäktsbrott av normalgraden. När det gäller ersättning för psykiskt och fysiskt lidande har framgått att Marika under de två första månaderna efter händelsen haft sömnbesvär samt bott hos en släkting som hon har ett särskild förtroende för. Det har vidare kommit fram att Marika inte vill prata med någon om händelsen och försöker förtränga den. Det rör sig om en ung flicka som utsatts för en typiskt sett svår psykisk upplevelse. Även om det inte varit möjligt att i detta fall, med hänsyn till Marikas vilja att bearbeta upplevelsen, förete några läkarintyg finner tingsrätten att yrkat belopp, 15 000 kr, är skäligt för det psykiska lidande som Marika måste ha tillfogats genom brottet. På beloppet ska utgå ränta enligt lag.
Häktning
Vid fängelsestraff av denna längd finns risk att den dömde söker undandra sig lagföring. Är som i detta fall, för brottet inte föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år ska häktning ske om det inte uppenbart att skäl till häktning saknas. Peter ska därför omedelbart häktas och bli kvar i häkte till dess domen i ansvarsdelen vunnit laga kraft.
Hovrättens Dom 2008-03-04
ORDAGRANT:
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Stockholms tingsrätts dom den 28 november 2007 i mål nr B 2307-06, se bilgaga A
HOVRÄTTENS DOMSLUT
Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.
Vad tingsrätten förordnat om beslag ska bestå.
För försvaret av Peter i hovrätten tillerkänns Ola Salomonsson ersättning av allmänna medel med 49 674 kr, varav 36 754 kr för arbete, 2985 kr för tidsspillan och 9 935 kr för mervärdeskatt.
Mari Schaub tillerkänns ersättning av allmänna medel med 42 558 kr, varav 31 349 kr för arbete, 2 239 kr för tidsspillan, 458 kr för utlägg och 8 512 kr för mervärdesskatt.
Kostnaderna under punkterna 3 och 4 ska staten svara för.
Peter ska vara häktad till dess domen i ansvarsdelen vinner laga kraft mot honom.
Vad tingsrätten förordnat om sekretess ska alltjämt gälla.
Vad tingsrätten förordnat om sekretess ska alltjämt gälla. Hovrätten förordnar med stöd av 12 kap. 3 § andra stycket och 4 § andra stycket sekretesslagen (1980:100) att sekretessen för uppgift om målsägandens identitet som i hovrätten förebringats vid förhandling inom stängda dörrar och i domsbilaga B ska bestå.
YRKANDEN M.M. I HOVRÄTTEN
Målsäganden Marika, som biträtt åtalet även i hovrätten, har yrkat fullt bifall till sitt vid tingsrätten framställda skadeståndsyrkande.
Peter har yrkat att åtalet ogillas och att han befrias från skyldigheten att utge skadestånd. Beträffande skäligheten av yrkat skadestånd har Peter vitsordat det av tingsrätten utdömda skadeståndsbeloppet såsom skäligt i och för sig. I händelse av frikännande som har Peter yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.
Part har bestritt motparts ändringsyrkande.
Utredning i hovrätten:
Vid huvudförhandlingen i hovrätten har Marika hörts på nytt, liksom Peter och vittnena Tove Norrtälje, Tove Stockholm, Shabo, Stefan Perez och överläkaren Ylva Böttiger. På Peters begäran har som nytt vittne i hovrätten professorn Curt Peterson hörts.
Hovrätten har tagit del av den skriftliga bevisningen. Fotografier av den aktuella restaurangens lokaliteter för förevisats.
HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Skuld
De i hovrätten på nytt hörda personerna har i allt väsentligt berättat i enlighet med vad som framgår av tingsrättens dom. Utredningen i hovrätten är i således densamma som vad tingsrätten med undantag av Curt Petersons tillkomna vittnesmål.
Hovrätten ansluter sig till de överväganden och slutsatser tingsrätten gjort och som redovisas i tingsrättens dom under rubriken ”Allmänt om bevisning”.
Curt Peterson har på Peters begäran hörts angående bl.a. medlet Lidokains effekter och därvid uppgett att han i och för sig delar Ylva Böttigers slutsats att medlet kan ge upphov till de symptom Marika beskrivit i form av illamående och yrsel. Enligt Curt Peterson kräver emellertid uppkomsten av dylika symtom en betydligt högre koncentration av Lidokain i kroppen än vad Marika – enligt hans beräkningar – kan antas ha haft vid det påstådda gärningstillfället. Han har också särskilt reagerat på att Marika inte uppgett något om domningar i munnen, vilket enligt Curt Peterson annars är ett typiskt symtom vid oralt intag av Lidokain. Med hänsyn härtill är hans slutsats att det är möjligt att den i Marikas kropp antagna ursprungliga mängden Lidokain upptagits via slemhinnor i samband med samlaget och således enbart härrör från den påstådda sprejen på Peters könsorgan samt Marikas illamående och yrsel därför troligen snarare beror på hennes alkoholintag än på Lidokain. Curt Peterson har dock framhållit att det föreligger stora skillnader mellan olika individers nedbrytning av Lidokain och att det således finns stor osäkerhet i beräkningen av den mängd av medlet Marika kan antas ha haft i kroppen vid samlaget, dvs. tio timmar före blodprovtagningen.
Liksom tingsrätten finner hovrätten att Peters uppgifter om sin användning av sprejen bär en klar prägel av att vara efterhandskonstruktion och inte förtjänar tilltro. Hovrätten lämnar vad Peter i denna del anfört utan avseende och finner i likhet med tingsrätten att det med hänsyn till utredning i målet kan hållas för visst att Peter försett Marikas drink med Lidokain, att syftet var att medlet skulle påverka Marika och underlätta för honom att ha samlag med henne och att detta mål uppnåtts. Curt Petersons vittnesmål ändrar inte detta ställningstagande.
Hovrätten finner i likhet med tingsrätten att Marikas eget agerande före toalettbesöket på intet sätt kan tas till intäkt för att det genomförda samlaget på toaletten var frivilligt från hennes sida. Hovrätten instämmer vidare i allt väsentligt i tingsrättens bedömning ifråga om det närmare händelseförloppet på toaletten och finner således utrett att Marika protesterat muntligt då Peter gjorde närmanden och att han, sedan han låst dörren, med visst våld tilltvingat sig samlag. Enligt hovrättens mening får Marikas under förundersökningen lämnade uppgift om att Peter slagit henne i ansiktet före samlaget tas för god. Utredningen visar dessutom att Marika under i vart fall den korta stund då samlaget genomfördes befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd till följd av drogpåverkan.
Det är således styrkt att Peter gjort sig skyldig till våldtäkt i enlighet med såväl 6 kap.1 § första som andra stycket i brottsbalken. Hovrätten kommer därmed till samma slutsats som tingsrätten.
Påföljd
Annan påföljd än fängelse är på grund av brottets art och straffvärde utesluten. Vid straffmätningen beaktar hovrätten särskilt att Peter drogat Marika med Lidokain. Hovrätten ansluter sig därför till tingsrättens straffmätning.
Övrigt
Vid angiven utgång ska Peter betala skadestånd till Marika. Beträffande storleken av skadeståndsbeloppet finner hovrätten inte skäl till frångå tingsrättens bedömning.
De av tingsrättens angivna häktningsskäl kvarstår.
Nuri Kino