HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga C
Överklagande senast 2008-04-01
I avgörandet har deltagit hovrättsråden Lars Hesser, skiljaktig, och Omi Söderblom Mohammer, referent, tf. hovrättsassessor Christina Berg, skiljaktig, samt nämndemännen Mendo Stepanovski och Jan Bäckström.
AVRÄKNINGSUNDERLAG, se aktbilaga
Skiljaktig mening i hovrätten
Hovrättsrådet Lars Hesser och tf. hovrättsassessorn Christina Berg är skiljaktiga beträffande motiveringen i ansvarsfrågan och anför.
Vi anser att domskälen fr.o.m. det stycke som på s.4 börjar ”Liksom tingsrätten finner….” och t.o.m. det stycke på s.5 som slutar ”….till tingsrättens straffmätning,” bör ha följande lydelse.
Liksom tingsrätten finner hovrätten att Peters uppgifter om sin användning av sprejen bär en klar prägel av att vara efterhandkonstruktion och inte förtjänar tilltro. Curt Petersons vittnesmål föranleder inte hovrätten att föra någon annan bedömning än den i tingsrätten gjort i fråga om att Peter tillfört Marika Lidokain genom den drink han serverat henne. Det är vidare uppenbart att Peters förfarande syftat till att påverka Marika och att underlätta för honom att ha samlag med henne. Hovrätten återkommer nedan till frågan om Marika befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd vid samlaget.
Hovrätten finner i likhet med tingsrätten att Marikas eget agerande före toalettbesöket på intet sätt kan tas till intäkt för att det genomförda samlaget på toaletten var frivilligt från hennes sida. Hovrätten instämmer vidare i allt väsentligt i tingsrättens bedömning ifråga om det närmare händelseförloppet på toaletten och finner således utrett att Marika protesterat muntligt då Peter gjort närmanden och att ha, sedan han låst dörren, med visst våld tilltvingat sig samlag. Enligt hovrättens mening får Marikas under förundersökningen lämnade uppgift om att Peter slagit henne i ansiktet före samlaget tas för god. Det är således styrkt att Peter gjort sig skyldig till våldtäkt i enlighet med 6 kap. 1 § första stycket brottsbalken. Tingsrättens domslut i skulddelen ska redan på grund av det nu anförda stå fast.
Beträffande frågan om Marika vid samlaget befunnit sig i ett sådant hjälplöst tillstånd som avses i 6 kap. 1 § andra stycket i brottsbalken gör hovrätten följande överväganden. Karaktäristiskt för ett tillstånd som betecknas som hjälplöst är att offret rent fysiskt varit förhindrad att freda sig eller på grund av omständigheterna psykiskt upplevt det som omöjligt att göra det. Att endast av den omständigheten att en person till följd av påverkan av alkohol eller andra droger haft nedsatt omdöme dra slutsatsen att personen har varit hjälplös kan inte komma i fråga (jfr NJA 2004 s. 231). Hovrätten finner liksom tingsrätten att det genom utredningen i målet är klarlagt att Marika vid samlaget var drogpåverkad i hög grad. Marikas egna uppgifter om att hon vid ett skede inne på toaletten upplevde att hon ”inte var där med ändå vad där”, dvs. en känsla av overklighet, och att hon inte var ”vaken” tyder onekligen på att hon inte haft förmåga att värja sig mot Peter eller att kontrollera sitt handlande. Det förhållande att Peter – o enlighet med vad hovrätten redan funnit – faktiskt utövat visst våld talar å andra sidan mot att Marika varit ur stånd att värja sig mot honom. Det har i och för sig inte varit fråga om någon kraftigare våldutövning, men som även tingsrätten funnit har det på grund av Marikas alkohol – och Lidokainpåverkan inte heller varit behövligt med kraftigare våld. Tingsrätten har vidare gjort bedömningen att Marika inte varit i hjälplöst tillstånd i lagens mening då hon återvänt till det övriga sällskapet efter händelsen på toaletten. Hovrätten kommer till samma slutsats. Vad som framkommit i målet talar också klart för att Marika inte heller då hon begett sig till toaletten befunnit sig i ett sådant hjälplöst tillstånd och att hennes vistelse på toaletten endast varit kortvarig. Med hänsyn till det nu anförda, och vid en samlad bedömning av omständigheterna, finner hovrätten att utredningen inte ger tillräckligt stöd för att det ska kunna anses vara ställt utom rimligt tvivel att Marika befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd vid övergreppet. Åtalet ska således lämnas utan bifall såvitt avser brott enligt 6 kap. 1 § andra stycket brottsbalken.
Påföljd
Annan påföljd än fängelse är på grund av brottets art och straffvärde utesluten. Vid straffmätningen beaktar hovrätten särskilt att Peter drogat Marika med Lidokain. Det förhållandet att Marika till följd härav inte till fullo försatts sig i ett hjälplöst tillstånd förtar inte brottets karaktär av förslagenhet och hänsynslöshet. Hovrätten ansluter sig därför till tingsrättens straffmätning.
Det var intressant läsning. Har stereotypifieringen spelat någon roll? Har Jerzy Sarnecki, Brottsförebyggande Rådet och de andra rätt?
Den enda som kan veta är Marika. Hon hade haft samma problem som Peter hon skämdes inför sin mor. Jag ringde Marika och sa att jag var journalist och att jag gjorde en undersökning om vad som händer personer som våldtagits efter att domen fallit. Hon frågade hur det kommer sig att jag hade hennes nummer. Jag förklarade innebörden av källskydd och hon godtog det motvilligt. Vi kom överens om att träffas dagen därpå för en intervju. Hon krävde att en kompis skulle följa med och jag sa hon kunde ha med sig vem hon ville, kompis, förälder eller advokat.
Några avgörande frågor följde mig: Kan man droga någon med Lidokain? Kan Lidokain i kombination med alkohol påverka en person till att känna sig drogad? Har Marika fått i sig Lidokain oralt eller vaginalt? Varför har inte Tove som drack upp Marikas drink också blivit drogad? Varför har inte Marika blivit bedövad i munnen?
Anders Brodin, vd på Martin Shop som har tre sexbutiker och är grossist för bland annat sprejen i fråga:
”Har aldrig hört talas om att man kan droga någon med sprejen, inte hört något sådant innan det här samtalet, det låter helt absurt. Vi levererar massor av den. Den säljs i de flesta butikerna i Sverige. Den är populär för det ändamålet den är avsedd för nämligen att fördröja utlösningen, för sådana som har problem med för tidig utlösning. Har inte hört om den är förbjuden i andra länder. Jag känner till fall där kunder som handlat sprejen blivit bedövade i munnen eftersom de har sugit av mannen före samlaget. Folk kommer in till butikerna och säger sådant till oss, antingen för att de klagar eller för att de vill berätta.”
Jag fick telefonnumret till REMAN, tillverkaren av sprejen i Tyskland. De blev lika förvånade som den svenska leverantören. Efter att ha pratat med några av de anställda lotsades jag vidare till en chef som presenterade sig som Dr Rauf Mehdi.
”Jag har aldrig hört att någon har använt den oralt. Har aldrig hört att man skulle kunna använda det till att droga någon, men i så fall skulle hennes mun bli bedövad. Den kan inte användas för att droga någon. Sprejen är inte förbjuden i något land. Lidokain är ett bedövningsmedel för till exempel tandläkare eller vid hemorrojder. En populär sprej, vi säljer mer än en miljon exemplar per år och hinner inte med produktionen.”
Efter det samtalet slog jag upp Ylva Böttigers telefonnummer i Eniro och ringde henne.
”Läkemedelssubstansen Lidokain finns det mycket vetenskaplig dokumentation om. Det används i massa olika former i sjukvården och det finns bred litteratur om vad som händer när man dricker det. Sedan beror det på vad man lägger i ordet drogad, vilka symptom man få: yrsel, illamående och dimsömn. Det är inget som jag har hittat på. Det vill säga frågan är om substansen absorberas om man dricker det är svaret ja och då kan man få de symptomen. Om man får en tillräckligt stor dos.”
Jag kände att det var lika bra att gå rakt på sak, hade Marika fått en stor dos i sig? Om svaret är ja, kan hon ha fått symtom? Vilka och vid vilken dos?
”Det finns en stor osäkerhet när man räknar tillbaka om vilken dos hon har fått men det kan mycket väl stämma att hon kan ha fått en dos som gav symptom.”
Kan hon ha fått det vaginalt?
”Det är mycket litet sannolikt att hon kan ha fått det vaginalt och uppnått den här blodkoncentrationen efter tio timmar.”
Vad tycker du om domen?
”Jag har läst domen och är trygg med de uttalanden jag har gjort. Jag har inga synpunkter på domen, jag har varit där som expertvittne och har inga synpunkter på det rättsliga, jag uttalar mig bara om det farmakologiska. Du kan förstå att jag inte vill låta mig föras in i några resonemang om den här domens giltighet eller inte.”
Varför valde man just dig?
”Det får du fråga åklagaren om, jag vet inte på vilka grunder man valde mig.”
Ylva Böttiger ville inte heller svara på varför hon tror att rätten valde att tro på henne och inte på Curt Peterson. På min fråga om varför kollegor till henne inte tycker som hon svarade hon:
”Jag är farmakolog och jobbar med alla läkemedel, jag kan inte kommentera vad andra säger utan bara stå för det jag själv säger.”
Borde Marika inte ha blivit bedövad i till exempel tungan?
”Ja, hon borde ha blivit bedövad i munnen. Minns inte att någon ställde frågan till mig. Det var uppe i rätten också, om man får det här i munnen så bör man få bedövningskänsla i munnen. Jag tror att det står i mitt skriftliga utlåtande. Ja, om man tar in det här, i munnen så får man en bedövning i munnen också.”
Vad har Marika själv sagt om huruvida hon blev bedövad i munnen eller inte?
”Vad hon har sagt och inte sagt tänker jag inte ge mig in i några resonemang om.”
Helena du Rées
Jag satte mig ned och läste domarna igen, flera gånger men kände inte att jag blev klokare och ringde därför upp Helena du Rées, juris dr och kriminolog, och frågade om jag fick mejla domarna till henne.
Medan jag väntade på du Rées analys ringde jag Ola Samuelsson, Peters advokat.
”Peters berättelse hade vissa problem, den höll inte hela vägen. I rätten uppfattade man inte att han hade glömt att berätta om sprejen utan att det var en efterhandskonstruktion. Jag är övertygad om att det fick stor betydelse, sedan har vi den här killen som säger att han har använt sprejen tidigare. När killen säger att Peter måste veta vad det är för preparat fick det stort genomslagskraft. Peter skulle svara på det här fick det kraftiga problem, hans trovärdighet sumpades där.”
Men något kändes ändå konstigt, varför hade de släppt honom från början, alltså efter att han suttit häktad i två veckor, och varför väntade man två år på att ha förhandlingar i rätten. Det var inte konstigare än att man inte hade fått svaren på de tester som gjordes på henne, sa Samuelsson. Man hade från början ingen förklaring på att hon var trött och utslagen mer än att det var vanlig alkohol. De kunde inte hålla honom på de uppgifterna, men när ”giftet” kom in i bilden såg man en förklaring till att hon mådde så dåligt och det var då man, i tingsrätten, tyckte att man hade mer. Efter att man hade hittat Lidokain på två av glasen ansåg man att det var saken var klar, så i tingsrätten i samband med domen var det obligatorisk häktningsgrund. Peter fick två år för våldtäkt och ett år för att han hade drogat henne.
Curt Peterson sa att den version Peter hade uppgett var fullt möjlig, den är inte alls osannolik på något sätt, medan Ylva Böttiger sa att hon inte kan utesluta att det kan vara som Peter sa men hon trodde att någon del av Lidokain som Marika hade i kroppen måste ha kommit oralt. Hon sa också att mängden Lidocain i kroppen var mycket liten. Hon tyckte inte att det var en hög koncentration, hon tyckte att den inte är farlig men man blir påverkad av den. Men det svåra här, sa hon, var den mängd Marika hade i sig i av både alkohol och Lidokain och att det inte fanns någon forskning om kombinationen.
Samuelsson:
”Som jag minns det sa hon att det inte finns någon forskning som visar hur en människa reagerar på den här mängden men det hela är ju svårbedömt eftersom hon också hade alkohol i sig. Hon säger också att det är otroligt individuellt. Hon tycker att det är lite för mycket Lidokain för att det ska komma vaginalt men där säger Curt Peterson att hon visst har fått i sig det vaginalt och inte oralt.”
Jag frågade vad målsägarbiträdet hade sagt om att Lidokain är ett känd drog.
”I tingsrätten sa målsägarbiträdet att Lidokain var känd i drogsammanhang men stod inte för det i hovrätten utan sa att tingsrätten övertolkat henne. Tingsrätten svalde vad hon hade sagt och jag kunde inte säga att det var fel eftersom jag själv inte hade kontrollerat om det var så, däremot sa jag att jag aldrig hade hört talas om det.”
I hovrätten, efter att Samuelsson ifrågasatte att det var en känd drog tog målsägarbiträdet tillbaka det hon sagt i tingsrätten och sa att rätten hade övertolkat henne.
Men varför valde man att inte tro på Peter?
”Professor Curt Petersons version i hovrätten var att man inte kunde säga att Peters version var fel, det kunde vara precis så som Peter sagt. I domen skriver de att Peters version av händelseförloppet i vissa delar är en efterkonstruktion, och det förstår jag till viss del. Han blev osäker och lät inte trovärdig”, sa Samuelsson och fortsatte:
”Om det anses styrkt att någon har drogat någon annan så har man ju ett falskt uppsåt men om man knäcker förgiftningsdelen så har man fortfarande det traditionella våldtäkts- och trovärdighetsfrågan. Oavsett drogen så tror man ju på att hon har blivit våldtagen. Peterson sa också att det krävs mer mängd om man ska bli förgiftat av Lidokain oralt, men som sagt har man ju kvar själva våldtäktsdelen där ord står mot ord.”
Jag ringde Peters far igen eftersom Samuelsson lagt vikt vid att Peter inte uppfattades som trovärdig i rätten. Pappan var trött, orkade inte prata och bad mig att tala med hans bror, Peters farbror i stället.
”Jag ringde den ena tjejen när jag kom ut från arresten. Shabo, Peters kusin, berättade att han hade fått telefonnumret till den ena tjejen och jag ringde upp henne. Det var hennes mamma som svarade. Jag frågade om hon visste vad hennes dotter hade varit med om natten innan. Hon svarade att hennes dotter, alltså Tove i Norrtälje hade berättat för henne att de hade haft med polisen att göra. Jag bad henne att fråga sin dotter varför de hade varit i kontakt med polisen och om det stämde att det handlade om en våldtäkt. Det var det enda jag sa åt henne första gången jag pratade med henne. Jag frågade också om jag fick ringa tillbaka efter att hon pratat med dottern.”
Jag frågade farbrodern om han visste vad ”Övergrepp i rättssak” betyder, att han kunde ha åtalats för sina samtal, men han ville inte lyssna på mig och fortsatte:
”När jag ringde det andra samtalet berättade jag att jag hade blivit utpekad av dottern och hennes kompisar och att polisen hade hämtat mig hemma klockan sex på morgonen och att jag satt i häktet fram tills den andra killen åkte in. Först då släppte de mig. Jag hade alltså inget hum om vad som hade hänt och ville därför att hennes dotter skulle berätta för mig vad det handlade om.”
”Sivan, som mamman heter, berättade då att hennes dotter hade berättat för henne att det handlade om en våldtäkt och att de hade gått till polisen och gjort en anmälan. Sivan sa åt mig att hennes dotter inte visste så mycket och att dottern bara sagt det som hennes kompisar sagt åt henne att säga till polisen. Jag frågade då om hon kunde be dottern berätta hela sanningen för polisen, eftersom sanningen ändå skulle komma fram. Hon hade ju sagt till sin mamma att hennes kompisar hade påverkat henne, speciellt Tove från Stockholm. Hon svarade att hon skulle prata med sin dotter och om det verkligen var så att hennes historia, den som hon hade berättat för henne så skulle hon be henne att gå till polisen och berätta sanningen. Men hon poängterade att det var dottern som fick avgöra om hon skulle gå till polisen en andra gång eller inte. Jag var självklart tacksam och avslutade samtalet med att tacka henne men samtidigt be henne att meddela mig. Jag ville ju veta vad som skulle hända. Innan vi lade på frågade jag om jag kunde få Marikas telefonnummer och Sivan överlämnade då luren till sin dotter Tove. Jag fick numret till Marika, jag tackade, vi var korta mot varandra och sedan lade jag på.”
”Direkt efteråt ringde jag Marika. Hon svarade. Jag presenterade mig som att jag var från de sociala myndigheterna och använde inget namn. Hon frågade vad jag menade med sociala myndigheter och då kände jag att det var lika bra att vara ärlig. Jag sa som det är att jag är Jakob, farbror till Peter, och att jag var den som först greps och sedan släpptes. Det hon svarade mig var att hon inte visste vad jag pratade om, hon kände ingen Peter. Han hade kanske presenterat sig med ett annat namn. Hon blev nervös, ville inte prata. Jag sa åt henne att om hon vill prata så kunde hon ringa på mitt nummer. Hon frågade hur jag hade fått hennes nummer och jag berättade som det var att jag hade fått det av Tove i Norrtälje. Hon ville inte prata mer, och jag sa ännu en gång att hon kunde ringa mig när hon kände för att prata. Vi lade på.”
Farbrodern fortsatte med sin detaljerade beskrivning av sina samtal utan att jag fick en chans att ställa en fråga.
”Några timmar senare ringer min telefon, jag svarar och det är hon, Marika. Hon undrar vad det är jag egentligen vill ha reda på. Jag sa åt henne att jag självklart var nyfiken på varför jag hade gripits, vad som hade hänt på restaurangen som jag var delägare i, och varför Peter nu satt inne. Hon svarade att det inte var hon, att hon inte ville anmäla honom, att hon var rädd för sin mamma, att hon var rädd för sin mamma upprepade hon flera gånger. Hon sa att hon inte visste hur hennes mamma skulle ta det, att mamman säkert skulle bli arg över att hon var ute och var med olika killar och att hon drack. Hon sa också att det inte var hon, alltså att hon inte ville anmäla, utan att det var Tove från Stockholm som anmälde honom och påverkade henne att säga att hon hade blivit våldtagen. Hon upprepade flera gånger ”det var inte jag, det var inte jag, det var Tove som ville att jag skulle anmäla honom för våldtäkt”.
”Mamman hade ännu inte blivit kontaktad av polisen. Jag blev chockad, ledsen, arg, jag visste inte vad jag skulle känna eller tänka. Jag sa åt mig själv att vara cool, att inte låta henne märka att jag var upprörd. I lugn ton frågade jag henne om hon visste vad det här betydde. Vad hon egentligen höll på med? Att hon på det här sättet kunde förstöra livet för en ung man, att han kunde få flera års fängelse. Hon svarade ”det är inte jag, ring Tove, jag har inte anmält någon”. Jag sa att om hon känner så måste hon ju ringa polisen och berätta sanningen. Hon svarade att hon inte vågade och att hon inte orkade prata mer. Jag sa att det var okej att hon lade på, självklart, men att hon måste tänka efter, att det inte är en lek att det är allvar. Hon sa att hon eventuellt skulle ringa tillbaka och vi sa hejdå och la på.”
När jag fick en syl i vädret frågade jag honom än en gång om han visste vad ”Övergrepp i rättssak” betyder.
”Några dagar senare ringer polisen upp mig på min mobiltelefon och säger att jag genast måste lägga av med att förstöra utredningen, att det är ett brott och att jag kan åka fast för det. Om jag skulle kontakta någon av tjejerna igen så skulle jag alltså åka fast. Jag frågade henne om tjejerna upplevde mig som hotfull eller otrevlig, jag menar att jag ju bara ville veta vad det hela handlade om. Jag hade ju själv gripits och satt inne i tretton timmar. Polisen, Helen tror jag att hon hette, sa att tjejerna inte hade upplevt mig som hotfull eller otrevlig men att det inte spelade någon roll, att jag i alla fall inte får ringa någon av dem igen. Efter det kontaktade jag inte någon av tjejerna igen. Men Sivan kontaktar mig och berättar att Tove hade berättat hela sanningen för polisen, att Marika hade betett sig som vanligt efter våldtäkten och att hon inte trodde att det var en våldtäkt, att hon åtminstone inte sett något tecken på att det var det. Marika hade inte heller sagt att hon hade blivit våldtagen till Tove, alltså till Sivans dotter.”
När vi lagt på skickar farbrodern mig sms han fått från Sivan.
SMS 1
Hej hej.
Förlåt mig att jag inte svarar förrän nu…
Jag var på jobbet och kom precis nu hem och du stör inte alls mig… Nej jag får inte tag på henne eller så svarar hon inte för att hon inser att det är jag..
Jag önskar verkligen att jag kunde komma med goda nyheter till dig.
Jag tycker att hela den här historien är bedrövlig. Jag grubblar mkt över det.
Mvh Sivan.
SMS 2,
Tove pratade m polisen nu.. Jag får se om jag hinner prata med henne innan jag åker till jobbet.
Hör av mig när jag vet mer.
Mvh Sivan,
SMS 3
Hej Hej.
Jag hörde att du sökte mig när jag var borta men du pratade med Tove i stället. Det var ju bra.
Jag har inget nytt att komma med som du kanske hörde, men så fort tillfälle finns så ska vi kontakta polisen.
Hoppas du fick tag i den andra Tove och att hon hade nått bra att komma med.
Mvh Sivan.
SMS 4
Hej.
Ursäkta mig att jag inte ringt upp. Jag arbetar i en kvälls patrull som åker runt och hjälper gamla och sjuka i sina hem.
Jag kunde inte ta dina samtal för jag var upptagen.
Och när jag kom hem var det lite sent. Idag på dagen så var jag på Danderyds Sjukhus med Toves syster.
Så idag hann vi inte.
I morgon när Tove kommer ifrån skolan är jag ledig, så då kan vi ringa dit. Jag har lite mkt runt mig ibland, eftersom jag är en ensamstående Mamma med fyra barn. Vi ska göra vad vi kan för att underlätta för er, det är ett löfte.
Jag hör av mig när jag vet mer.
Mvh Sivan.
Eter att ha sms:at mig ringde farbrodern upp igen.
”Jag kan inte förstå varför ingen har förhört mig, varför ingen har kallat mig till rätten. Helt plötsligt var jag osynlig. Ändå är jag den ende som pratat med tjejerna vad jag vet.”
Jag frågade varför han tror att rätten menar att Peters version var en efterhandskonstruktion.
”Peter har ljugit på en punkt, han kom inte ihåg vem av killarna på jobbet som gav honom medlet. Alla skojade ju om den här jävla sprejen, de hade ju använt den. Och tyckte att Peter också skulle prova den. Han blev nyfiken. Och i efterhand kom han inte ihåg vem det var som egentligen gav honom den. Han sa till polisen att det var Anders när det i själva verket var vår diskare, som inte ens är omnämnd, advokaten sa att det var oväsentligt. Anders sa i rätten att han varken hade köpt sprejen eller gett den till Peter. I stället hade Peter under lång tid skämtat om medlet. Enligt Anders har Peter under lång tid sagt att han skulle använt den, alltså sprejen, på sig själv men åklagaren tolkade det som att Peter under lång tid pratat om att använda den som drog. Efter rättegången frågade jag Anders om Peter hade sagt något om att använda medlet som drog och Anders skakade på huvudet, han sa att han sagt att han skulle använda det på sig själv.”
”Nästa grej som de tycker att de har på Peter är att han inte pratade om sprejen på en gång, men när han hade fått veta att hon hade något i blodet så var det ju han själv som direkt sa att han hade använt en sprej och att det kanske kan innehålla det som hon har i blodet.”
Det finns en person till som hade pratat med Marika. Pernilla, Peters väninna sedan många år.
”Han är oskyldigt dömd, det är jag övertygad om. Det är en väldigt bra kille, som aldrig skulle göra någon illa. Vi jobbade tillsammans i minst fem år och blev tajta, vi var bra vänner en gång i tiden, fram till dess att jag bytte bransch och levde ett annat liv med andra tider och så.”
”Jag kommer inte ihåg vem som ringde mig och berättade att Peter var anklagad, men hursomhelst blev jag mycket upprörd, väldigt förvånad. Det känns så långt ifrån sanningen. Och då ringde jag upp tjejen. Kommer inte ihåg hur jag fick hennes nummer men hon svarade. Jag frågade vad det var som hade som hänt och fick svävande svar. Jag var upprörd och var ju inte speciellt objektiv men jag fick inte heller några direkta svar, det enda hon sa var ”jag vet inte, jag vet inte”. Om jag hade blivit våldtagen hade jag kommit ihåg allt. Vi pratade i ungefär tio minuter och jag kommer inte ihåg något annat i dag än att hon inte kunde svara på något alls, hon var bara nervös och svävande. Några dagar senare ringde en polis mig och sa att jag inte fick ringa tjejen igen att man inte får lägga sig i, men det gällde ju min vän, det är ju en privat angelägenhet när en vän blir falskt anklagad för något så vidrigt som våldtäkt.”
”Jag känner idag att det hela är konstigt och skrämmande, hur kan man fastställa en dom på så vaga grunder? Det svenska rättssamhället skrämmer mig efter det här. Det finns ingen rättvisa. Jag tycker att det är hemskt att man som utlänning och bartender har allt emot sig. Han var dömd på förhand. Det handlar om en full brud som har haft sex med en blatte, har varit full med mera och inte vågar stå för sina handlingar, inte berätta för sina föräldrar. Det får bara inte hända att en brud ska kunna ångra sig och sedan anklaga någon för våldtäkt. Det var ju onödigt att ha rättegångar som kostar oss skattebetalare en massa pengar. Jag har nu blivit varse om det smygrasistiska samhället och det är så hemskt. Man kan tycka vad man vill om att man släpper in tjejer efter stängningsdags och har efterfester, men det är en helt annan diskussion.”
Dagen efter mina samtal med farbrodern och Pernilla kom svaret från Högsta Domstolen. De tog inte upp det. Jag googlar på orden ”våldtäkt” och ”oskyldig” och hittar en debattartikel i Expressen från den 3 september 2007. Den är skriven av en annan advokat som heter Samuelsson i efternamn, en Per E Samuelsson. Bland annat skriver han så här.
Sanningen om sexmålen är att var och varannan som åtalas döms trots att det är ytterst tveksamt om personen i fråga är skyldig.
Artikeln är en replik på en debattartikel som Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson hade skrivit. Den fortsätter.
Så ta en stol, sätt dig ner, ta ett djupt andetag och läs det här. Det stora problemet i sexmålen är att dom som är oskyldiga eller kan vara oskyldiga döms i alla fall. Sätt inte kaffet i vrångstrupen nu, jag säger bara som det är! Det är precis tvärtom mot vad du skriver! I våra fängelser i dag sitter en massa män som är dömda mot sitt nekande utan bevis. Det här har vi försvarsadvokater känt till i många år. Vi ser det först. För vi försvarar dom och det är vi som med egna ögon ser dom bli oskyldigt dömda.
Under det senaste året har äntligen juristsverige vaknat upp ur sin törnrosasömn och börjat förstå att vi har rätt. JK, Göran Lambertz, har gjort en utredning tillsammans med professor Hans-Gunnar Axberger. Det heter ”Felaktigt dömda”. Har du läst den? Nej, jag trodde väl inte det. JK har granskat 11 oskyldigt dömda. 8 var sexmål. Tillfällighet? Tyvärr inte. Utredningen visar att det är på sexmålens område som risken för att bli oskyldigt dömd är som störst. Men bara 11 fall kanske du tänker, det är ju inte så många. Var lugn, det är bara toppen på ett isberg. Sanningen om sexmålen är att var och varannan som åtalas döms trots att det är ytterst tveksamt om personen i fråga är skyldig. Bli inte arg på mig nu, Bara för att jag säger som det är. Ibland måste man säga obehagliga sanningar. Jag hymlar inte, jag vågar säga som det är. Jag önskar att du vågade göra likadant.
Han avslutar artikeln så här.
Att man hellre fäller än friar är ett gigantiskt rättsäkerhetsproblem. Se det som politiker Peter. Ta tag i det. Om du driver den linjen så ska jag lova dig att du en dag kommer att komma fram till regnbågens slut och där kommer det att stå en tunna full med guldmynt i form av en massa röster för att du vågade säga som det var!
Efter att ha läst debattinlägget bestämmer jag mig för att kontakta Justitiekanslern Göran Lambertz.
Klockan åtta på morgonen den 11 april 2008 ringde Peters mor mig. Hon hade hört på nyheterna att många häktade begår självmord och att det inte finns tillräckligt med personal på häktena i landet för att förhindra självmorden.
”Peter skulle aldrig göra sig själv illa, men nu vet jag inte längre. Han är ju anklagad för ett av de värsta brotten och så kan de ju göra honom illa i fängelset och så. Kan jag ringa till Kronoberg? Vad kan jag göra?” grät hon.
Jag svarade att det står henne fritt att ringa häktet, men att jag inte kan råda henne till något mer.
Jag slog på min dator och hittade ett mejl från Helena du Rées:
Hej Nuri,
Fick ditt mail först i kväll. Med utgångspunkt i vad du berättade för mig kan jag, efter att ha läst igenom domen (var det hela eller finns det mer?) konstatera att både tingsrätten och hovrätten tagit fasta i princip ENDAST på de uppgifter som talat till den åtalades nackdel. Följande frågor uppkommer:
Det påstås att den åtalades användning av Lidokain är en efterhandskonstruktion. Finns den sprejflaska som den åtalade använde i sinnevärlden samt har försvaret inte försökt visa att denna verkligen brukar användas i det syfte du påstod, dvs. fördröjd utlösning?
Är denna sprej en ändamålsenlig ”våldtäktsdrog”, dvs. kan man tänka sig att någon innehar denna i detta syfte? Att någon blir illamående är ju inte samma sak som hjälplöst tillstånd.
Jag har för mig att du berättade att tjejerna kom in på den aktuella restaurangen (?) på eget initiativ. Det hela skulle alltså vara en impulshandling av den åtalade. Detta borde i sådana fall innebära att den åtalade har gjort något liknande tidigare och visste hur han skulle bära sig åt.
Om ämnet bedövar är det ju verkligen konstigt att kvinnan i fråga inte fått känningar av detta i munnen.
Vad hände på toaletten? Kräktes kvinnan? Om hon kräktes strax efter intaget av den spetsade drinken borde väl detta påverka tillståndet, hur?
Du sa nåt om att det var trångt på toaletten. Har man överhuvudtaget gjort någon rekonstruktion för att se om den påstådda våldtäkten var möjlig att genomföra på det påstådda sättet utan att kvinnan var med på det hela utan snarare var redlös.
Det står något om att den åtalade radikalt förändrat sina uppgifter om anledningen till toalettbesöket. Hur då?
Talar den tilltalade bra svenska, har han lyckats redogöra för sin sak på ett bra sätt i domstolen?
Det går ju inte med hjälp av det du skickat till mig säga att domarna är orimliga och ett utslag av diskriminering. Men det verkar rätt osäkert om den tilltalade verkligen ha drogat kvinnan i fråga. Domstolarna menar ju att det handlar om en våldtäkt oavsett, och detta baserat på målsägandens berättelse. Jag trodde inte att det (ännu) var brottsligt med sex om den ena parten är berusad.
Jag har nu främst kommenterat det hela som jurist. Om du vill diskutera saken ytterligare eller vill att jag ska läsa nåt annat så får du gärna höra av dig.
Jag ringde henne, fick hennes adress och budade över en pärm med domarna, förhören och analysresultaten.
En vän som var hemma hos mig för att äta lunch ögnade igenom domarna och utbrast ”men de har ju hittat Lidokain i vätskan i drinkarna, det står på sidan 18”. Jag läste Brottsplatsundersökningen en gång till, denna gång mycket noga, och ringde Mats Källström som är handläggare på tekniska roteln och den som skrev undersökningsprotokollet från krogen. Han svarade inte. På eftermiddagen, klockan halv tre, fick jag tag på honom.
”Vi kollade fem, sex glas och det var vätska i alla glasen. Jag tror inte man fick fram dna på glasen, alltså vet man inte vem som drack ur vilket glas. De, glasen, stod på golvet i ett litet rum med några soffor. Glasen fanns i diskhon på bardisken och flyttats av den första polispatrullen på plats för att säkra bevis. De hittades sedan på golvet i ena delen av krogen ganska nära bardisken.”
Han fortsatte:
”Jag läste om det i tidningarna och tänkte just på att det hade gått så långt tid, att det var jag som hade gjort jobbet. När man hade hållit på med det själv så blir man ju extra intresserad av domen, att man hajjar till när man läser.”
Men hur var det nu med vätskan, kan det vara som Peter säger att han flyttade på glasen och att Lidokain då fastnade på dem?
”Vätskan har bara varit på insidan av glaset och visst det kan ju vara möjligt att ämnet har kommit i vätskan om han har haft fingrarna i glaset när han har flyttat på dem. Man kan inte säga att det inte var så.”
Nuri Kino