Fel sprej
Jag hämtade sprejen och läste baksidan.
Kände ni till att det var Dooz 14000 som var den sprej som påtalades?
”Nej, någon sådan information hade vi inte. Vi hade ingen kunskap om vilken sprej det var, sådan information fanns inte.”
Borde ni inte ha kollat vilken sprej det gällde?
”Förundersökningsledaren ställde frågor som vi utgick ifrån och sedan redovisade vi vilken information vi har gjort vår bedömning ifrån.”
”Kände du till att det i rättsintyget stod ”Vid slidmynningens bakre gräns ses en färsk 1 mm lång ytlig rift i slemhinnan.”?
”Nej, sådan information fanns inte tillhands när vi fick de här frågorna. Vi äger ju inte på något sätt förundersökningsmaterialet utan får nöja oss med det underlag vi får.”
Tycker du att man borde ha informerat er om det?
”Det är ju ovanligt att vi får den här typen av mer allmäna frågor utan att få detaljerad information i varje enskilt fall.”
Kan informationen ha haft betydelse för vilken koncentration Lidokain hon har haft i blodet och urinen?
”Det kan man inte helt utesluta men jag har inget underlag för att göra en bedömning utav
det.”
Skulle du kunna göra en sådan bedömning nu?
”Nej, det kan jag inte göra nu eftersom jag inte har tillräckligt med underlag för att kunna uttala mig i frågan.Vi har redovisat vad som är till grund för vår utredning, vi har gjort en fullständig transparant undersökning, om det tillkommer nya uppgifter var det inget som vi visste om och då får man i så fall göra en ny bedömning utifrån mer detaljerat information.”
Vad anser du om att informationen inte varit fullständig?
”Det finns ju undersökningar gjorda där det i samband med kirurgiska ingrepp har skadat slemhinnan men ändå inte kommit upp till den koncentration Marika hade i blodet.”
Om hon skulle dricka Lidokain av något slag skulle inte hennes mun bedövas?
”Vi har inte tagit ställning till hur hon fick i sig det. Det kan inte vi svara på. Inte utifrån de uppgifter som vi hade.”
Men man kan utgå ifrån att ni inte kände till att Marika hade en skada på slemhinnan och att ni inte kände till vilken sprej det var?
”Ja, någon sådan information fick vi inte.”
Efter att vi lagt på tog jag fram sprejen ur förpackningen och sprejade försiktigt på mitt ena pekfinger, sedan slickade jag lika försiktigt på fingret, min tungspets blev bedövad nästan med en gång. Bedövningen försvann efter bara några minuter.
Jag ringde upp Martinshop för att få veta hur mycket delayspray innehåller men de var på lunch. Jag tog fram sakkunnigutlåtandet från SKL, Statens kriminaltekniska laboratorium:
Undersökning
Till SKL införskaffades Explorer Vodka och Sprite. 20 ml Explorer Vodka blandades med 100 ml Sprite.
Delayspray sprejades i kranvatten, ren Sprite, ren Explorer Vodka, 80%-ig etanol, i surgjort kranvatten och i blandningen av Explorer och Sprite.
Försöket visar att delayspray är lösligt i sura vätskor och i alkholhaltiga vätskor.
Slutsats
Det bildas inga synliga spår i en vätska bestående av färglös sprit (Explorer Vodka) och Sprite om man tillsätter delayspray.
Smaken
Det stod inget om hur det smakade, och det var ju inte Explorer Vodka utan romlikör som fanns i drinkarna Peter blandade. Undersökningen hade gjorts av kemisterna Anna Zackrisson och Mirja Lenz. Ingen av dem var på jobbet när jag ringde. Jag bad att få tala med någon annan på samma avdelning eftersom diarienumret fanns på kopian av undersökningen. Hon som svarade sa att en av dem visst var på jobbet och skulle be dem ringa mig.
Jag ringde Marika och bad om telefonnumren till hennes väninnor men hon var i skolan och kunde inte prata men hon sa att jag kanske skulle kunna få deras telefonnummer senare.
Medan jag väntade på samtal från kemisterna tänkte jag på det som hade kallats efterkonstruktioner, Peter berättade inte som sprejen eftersom han inte trodde att den skulle få en större roll i utredningen, och eftersom han skämdes över att ha använt den. Marika ville inte prata med sina föräldrar om att hon hade blivit våldtagen eftersom hon, enligt den ena kompisen, var rädd för att hennes föräldrar skulle bli upprörda över att hon hade druckit och sedan hånglat med främmande män. Peter kunde inte riktigt redogöra för hur han kom över sprejen och hur länge han hade haft den innan han använde den. Marika sa till en av kompisarna att det inte var hon som ville anmäla honom för våldtäkt, att det var Tove från Stockholm som hade varit den drivande. Marika hade ju också åkt tunnelbanan och där hittats av polisen som sedan tog med henne för att hon skulle få göra en anmälan och genomgå Rape-kit undersökning.
Ingen har kollat hur bladningen av alkohol, läsk och delayspray smakar. Ingen har heller provat om man kan bli drogad av den blandningen, och om tunga och hals blir bedövad. Det var dags att för det. Eller så kanske Marikas ombud, målsägarbiträdet Marie Schaub hade gjort det. Jag googlade på hennes namn och hittade en intressant artikel i Dagens Nyheter där hon uttalat sig.
Stefan Lisinski
Våldtäktsoffer blir trodda
Advokat uppmanar kvinnor att anmäla övergrepp även om de varit berusade eller lättklädda.
En våldtagen kvinna blir trodd även om hon har varit utmanande och flörtig. DN:s granskning av sexbrottsdomar visar att domstolarna inte bryr sig om offrets sexualvanor. Mannen påstår ofta att kvinnan har många sexpartner, men det argumentet biter inte. Tvärtom kan det slå tillbaka mot den åtalade.
– Jätteberusade tjejer i utmanande kläder och piercad navel är också våldtäktsoffer. Det spelar ingen roll om de tidigare har haft samlag på offentliga toaletter. De kan få rätt i alla fall, säger Mari Schaub, som är advokat och har varit målsägandebiträde i flera våldtäktsmål.
I DEBATTEN har det ofta påståtts att flickor eller kvinnor som anmäler våldtäkt blir misstrodda om de själva har haft kort kjol, stringtrosor eller på något sätt uppträtt utmanande. DN:s granskning av alla sexualbrott i Stockholms län under ett år ger inte stöd för detta. Visserligen händer det att den åtalade och hans vänner säger att den våldtagna kvinnan har haft mycket sex med många olika partners. Men den sortens argument kan slå tillbaka.
– En försvarare som går in på sådana frågor kan göra sin klient en otjänst. Då visar han bara upp sin egen gubbmoral, säger Mari Schaub.
Kammaråklagare Johnny Järlefelt vid Södertörns familjevåldsenhet berättar om ett våldtäktsmål som nyligen avgjordes i Stockholms tingsrätt. När den åtalade 19-åringen skulle ge sin version så hade han inte mycket att säga om själva våldtäkten. Däremot berättade han om ett annat tillfälle då den 15-åriga flickan hade haft sex med två män.
– Jag frågade genast varför han berättade om något som han inte var åtalad för, säger Johnny Järlefelt.
Mannen dömdes sedan till åtta års fängelse. Tingsrätten reagerade i domen på hans ”nedvärderande inställning” till offret.
DN:S GRANSKNING visar att en stor andel av våldtäkterna inträffar mellan äkta makar, sammanboende eller andra som har haft ett förhållande. Det är ofta när relationen är på väg att ta slut som mannen anmäls för våldtäkt. I flera fall har offret och gärningsmannen haft tillfälliga sexuella förbindelser före våldtäkten, i andra fall har de träffats på krogen och sedan åkt hem till en av dem.
Det är endast ett fåtal av alla våldtäktsanmälningar som leder till åtal. År 2003 kom det, enligt Brottsförebyggande rådet, in totalt 719 våldtäktsanmälningar i Stockholms län. DN:s granskning visar att samma år väcktes endast 63 åtal för våldtäkt. Ett åtal kan visserligen innehålla fler anmälningar, men ändå står det klart att de flesta våldtäktsanmälningarna inte leder till åtal.
– I de fall där målsäganden kan lämna en sammanhängande berättelse om vad som har hänt så skulle jag påstå att det är sällsynt att utredningen läggs ner, säger Johnny Järlefelt.
Han menar att i fall där barn har utnyttjats av en nära anhörig kan de känna lojalitet mot gärningsmannen och därför inte vilja ge en sammanhängande berättelse. I andra fall kan målsäganden ha varit så berusad att hon inte minns vad som har hänt.
Av de 63 åtalen har 39 lett till att de åtalade också fälldes för våldtäkt. I ytterligare 12 fall friades den åtalade för våldtäkt men dömdes för andra brott som misshandel, grov kvinnofridskränkning och sexuellt utnyttjande. I 9 fall friades den åtalade helt och hållet. Tre fall är ännu inte avgjorda i högsta instans.
I DE FALL där gärningsmannen frias beror det ofta på att offret inte har kunnat berätta vad som hände, oftast beroende på att hon har varit påverkad av sprit eller droger.
Ett av de friande målen handlade om en våldtäkt på restaurang Kellys på Södermalm sommaren 2003. Mannen fälldes först i tingsrätten för att ha våldtagit en kvinna på restaurangens toalett. Själv var han så berusad att han inte ens kunde komma ihåg om han hade haft sex. Men i hovrätten presenterades ny bevisning i form av en spermafläck på kvinnans byxor. Det visade sig att den inte kom från den åtalade mannen och han friades helt.
I fyra fall friades männen sedan offrens berättelser ändrats på viktiga punkter. I två fall friades mannen eftersom ord stod mot ord och det inte fanns annan bevisning som stödde kvinnans berättelse.
Målsägarbiträdet
Klockan kvart i två på eftermiddagen ringde SKL tillbaka, det var Inger Wistedt, kemist på SKL. Pia Borgsjö hade gett henne mitt telefonnummer.
Min fråga är om man smakade på blandningen?
”Det kan jag tyvärr inte svara på utan du får ringa till Anna Zackrisson som har gjort undersökningen. Det finns ju ingenting som handlar om vad det skulle smaka eller inte smaka, men det vet bara hon.”
Jag ringde hem till henne och fick veta att hon visst jobbade, på Eniro fick jag veta vad hon har för mobiltelefonnummer.
”Jag har labbanteckningar som är mer noggranna, jag är inte på plats. Vi smakar aldrig på undersökningsmaterial.”
Då kan du inte veta om det smakade beskt eller om ni blev bedövade i tungan.’
”Nej, det vet vi inte. Vi har som princip att inte smaka på undersökningsmaterial, vi kan ju inte ta våran kropp som en del i undersökningen, det vore att utsätta sig själv för en risk.”
Nästa samtal gick till Martinshop, det svenska företaget som säljer delayspray DOOZ 14000 och där fick jag veta att varje flaska innehåller 45 milliliter. Därav 4,5 milliliter Lidokain.
Johan Ahlner:
”Man måste se en innehållsförteckning med viktangivelse för att man ska kunna räkna på vad det motsvarar.”
Mari Schaub, målsägarbiträdet, alltså Marikas advokat, ringde tillbaka till mig från en knastrig linje och frågade vad jag ville. Jag undrade om det stämmer att hon har varit målsägarbiträde för Marika och hon svarade.
”Hur har du fått korn på det här? Hur vet du att just den här personen har blivit våldtagen?”
Jag sa att jag inte var beredd att röja någon källa vilket hon respekterade. Jag hann inte ens börja fråga mina frågor, förrän hon fortsatte att rota.
”Du har fått ihop det med att den här personen som har gett dig uppgifter… ok, och vad tänker du göra av det här?
Jag vet inte, kanske kommer jag att skriva en bok om fallet. Jag undersöker domarna och sedan får jag se vad jag kommer att publicera.
”Jaha.”
Vad menade du när du i tingsrätten sa att det här en känd drog?
”Jag vet inte hur jag uttryckte mig, om jag uttryckte mig så, att man begår våldtäkt efter det att man utsätter offret för en drog… att det finns droger som man använder, som används i våldtäktssammanhang, Lidokain är känd då.”
Men sa du inte att det är delayspray och inte Lidokain som är känt i drogsammanhang?
”Det är möjligt att jag sa så, men det var inte så jag menade. Men Lidokain däremot har förekommit i våldtäkter, man har hittat fall med Lidokain i offren.”
Men är det en känd våldtäktsdrog?
”Att just Lidokain skulle vara en allmänt känd våldtäktsdrog det har jag inga belägg för, däremot menar jag att om man tittar, och det är inga egna spekulationer, det finns till exempel ett utdrag ur Fass i förundersökningen, om man tittar vilka effekter Lidoakian kan ha och jämför det med andra droger så kan man se att den som får Lidoakin i sig i en tillräcklig mängd, kan påverkas på ett sätt som gör att den personen har svårare att värja sig. Men jag tycker att du ska prata med medicinska experter på området.”
Jag redogjorde för sakkunniga jag hade varit i kontakt med och fortsatte intervjun.
Du ska, i rättegången ha nämnt att den är känd som en drog i Turkiet, men jag som är född i Turkiet och känner många journalister där har inte hittat något om det i några turkiska medier. Var fick du den uppgiften ifrån?
”Nej, nej, nej, det jag har sagt, och det kan du kontrollera, är att om du slår in namnet på i det här målet använda sprejen och använder det namn som man använt i det här målet. Om du googlar så ska du få se vad du får träffar. Då kan du titta på vad du får för träffar och också se att det är stort antal träffar på turkiska hemsidor. Om du tittar på det här verkar det som om den här sprejen är populär i Turkiet.”
Om sprejen är populär i Turkiet, vad har det med drog att göra?
”Men alltså vi pratar inte om någon drog utan vi pratar om att den här typen av delayspray i Turkiet.”
Vad har det med saken att göra?
”Det kan du fundera på. Hörrudu, har du några fler frågor?”
Ja, jag undrar vad delaysprays popularitet har med drog att göra?
”Snälla du, det är bara ett konstaterande av att denna delayspray är mycket populär i Turkiet, och då under det namn som den förekommer i förundersökningen och då inte det namn med vilken den vanligen nämns i Sverige. Det namn med vilken den vanligen benämns i Sverige. Du kan ju läsa i förundersökningen, och ta del av tingsrättens och hovrättens dom där resonemangen är utförligt beskrivna. Om jag har förstått dig rätt har du ringt upp mig och presenterar dig som en journalist som arbetar på Sveriges Radio.
Nej, jag frilansar, sa jag.
”Ja, jag kan minnas fel, men sedan när jag frågar dig har du inget uppdrag från Sveriges Radio.”
Men Sveriges Radio har inget med det här att göra.
”Men sedan ska du skriva bok och har ingen uppdragsgivare.”
Nej, jag har sagt att jag bland många andra frilansat åt Sveriges Radio.
”Ok jag kan ha hört fel. Du har alltså inget aktuellt uppdrag för Sveriges Radio och har för avsikt att skriva en bok. Du har varit i kontakt med en person vars namn du inte vill lämna och hänvisar till källskyddet och på så sätt fått tillhand sekretessbelagda uppgifter.”
Du menar namnet på flickan?
”Å just det.”
Vad är frågan?
”Jag ville bara kontrollera om det är riktigt, har du några mer frågor till mig?
Vilket är namnet som används i Turkiet och vilket är det som används i Sverige.
”Det minns inte jag, nu ringer det här och jag kan inte prata med dig mer.”
Utskällningen
Jag hade glömt att fråga om de hade smakat på drinkblandningen med fördröjningssprejen i och om tunga och hals då hade blivit bedövade. Jag ringde tillbaka men fick telefonsvararen i luren. Jag ringde en andra gång och kom fram.
Jag glömde två frågor.
”Nuri, jag har ingen som helst avsikt att diskutera det här ärendet vidare med dig. Jag tycker att… som du förstår jag är advokat. Jag har tystnadsplikt och lojalitetsplikt. Vilket innebär också att efter det att ett mål är avslutat av olika anledningar kanske inte vill diskutera det, eller inte har möjlighet att göra det. I det här ärendet så kan jag vara helt övertygad om att min klient inte har någon som helst lust att prata om det här vidare. Hon försöker att få ihop sitt liv och gå vidare med det och för mig är ärendet avslutat, Högsta domstolen har beslutat att inte ta upp målet till prövning. Och om det är så att du vill studera rape-drugs överhuvudtaget, deras verkan och sådär, finns det alltså ett ganska rikligt material både på Internet och som du säkert kan få från olika ställen. Så att, så att tyvärr, jag har varken tid, lust eller möjlighet att fortsätta diskutera det här.
Jag ställer en sista fråga, så får du svara på den om du vill.
”Jag tycker… har du hört vad jag har sagt?”
Ja.
”Vår konversation är nu slut och jag tycker att det var mycket tråkigt att du har ringt uppgivande att du var en journalist som jobbade för Sveriges Radios redaktion bland annat Kaliber. Och som du vet så får man inte uppge att man är journalist hursomhelst för att då skaffa sig information och som du vet så är det också så att jag såsom uppgiftslämnare till dig har rätt till det skydd som du säger att andra uppgiftslämnare har. Så att den information du har fått av mig den tycker jag att du ska behandla på det sätt som den förtjänar. Och nu är vår konversation slut, därför att jag utgår från att du inte är den du uppger dig att vara och att du på falska grunder försöker komma i kontakt med mig och på det sätter komma över uppgifter och det tycker inte jag är bra och därför pratar inte jag mera med dig. Adjö!
Intagen
Bara några minuter efter mitt samtal med Mari Schaub ringde Peter mig från anstalten han sitter på.
Medan det var färskt i minnet frågade jag honom vad Mari Schaub menat med att poängtera namnet på fördröjningssprejen?
”Jag vet inte vad hon pratar om, jag förstår ingenting.”
Peter bad om ursäkt och sa att han skulle komma tillbaka efter en timme eftersom han skulle få gå ut och gå en timme.
Peter återkom:
”Hon kom till tingsrätten, var två millimeter ifrån mig, tog fram en parfymflaska och säger med stressad röst till hela rätten och frågar om någon är allergisk.”
”Det finns ingen anknytning till Turkiet överhuvudtaget i förundersökningen, och jag har heller ingen anknytning till Turkiet mer än att mina föräldrar är födda där. Jag talar inte ens språket.”
”Varför tror du att hon använde sig av Turkiet som exempelland?”
”Jag blev utmålad som en förortskille av Mari Schaub, hon sa till exempel att jag hade sagt till Marika att jag skulle ”bassa” henne, ett ord som jag aldrig har hört tidigare. Enligt åklagaren var det självklart att alla i rättssalen vet vad bassa betyder. Hon hade ett block med Internetutskrifter från turkiska hemsidor som hon visade mig i rätten och sa att jag säkert förstod vad som stod i dem. Jag svarade att jag inte förstår turkiska och därför inte kunde läsa dem. Hon sa inte vad det står i utskrifterna men däremot sa hon att killar i Turkiet använder sprejen ofta till att droga tjejer med, så fick hon det att framstå inför domarna. Jag hade aldrig i mitt liv varit i en rättssal innan det här, jag tänkte att åklagaren och målsägarbiträdet ljög hejvilt medan min advokat höll sig till sanningen, det var nästan så att jag bad honom att kontra med lögner. Men jag hade ju inget att dölja och behövde därför inte ljuga. I dag är jag fly förbannad över att åklagaren och Mari Schaub kom undan med sina lögner och dessutom fick mig dömd. När jag frågade Ola varför han inte stoppade henne när hon ljög svarade ”alla vet att Mari överdriver”, han trodde inte att domarna skulle tro på henne.”
”När tingsrättens sista förhandlingsdag var över kom Mari Schaub fram till mig och sa ”lycka till” med vänlig ton. Jag frågade Ola varför hon hade sagt så och han svarade att hon visste att hon hade förlorat målet.”
”Jag sitter med våldtäktsmän och pedofiler, jag har aldrig haft aggressioner tidigare men jag känner mig äcklad och torterad. Det är en mardröm utan like. Samtidigt kan ju inte jag veta vilka andra som är oskyldiga. Jag undrar också hur jag kommer att kunna återgå till mitt gamla liv den 12 november, när jag kommer ut. Vem är jag? I dag är jag 08-59, Intagen 08-59, och vem kommer jag att vara när jag kommer ut? Jag sitter med många kända förövare från medierna, det känns surrealistiskt, konstigt och ofattbart.”
När jag sent på kvällen lyssnar av mina inspelade intervjuer från dagen kommer jag på vad det är Mari Schaub måste ha menat med att sprejen är populär i Turkiet under det namn som förekommer i förundersökningen. Johan Ahlner på RMV hade ju också använt sig av en annan fördröjningssprej än delayspray DOOZ 14000 i testet. Under mina besök i sexbutikerna som är i anslutning till krogen Peter jobbade på sa man att delayspray var mycket populär, leverantören i Sverige sa samma sak och tillverkaren i Tyskland sa att de inte hinner med produktionen.
Nästa morgon var jag på långpromenad med en vän inom restaurangnäringen, vi pratade om då och nu. Skillnaden mellan att driva krog i dag mot den tiden jag var i branschen. 1994 utsågs mina släktingars och min krog Den Galne Kocken till Stockholms populäraste krogar. Jag kan branschen.
”Nu ses vi alla som brottslingar, vi är helt enkelt kriminella i myndigheters, men också allmänhetens ögon”, sa min vän och i just den sekunden förstod jag att ett av misstagen polisen gjorde under tiden för undersökningen av ”våldtäkten” var att man inte pratade med krogfolk.
Efter två timmars promenad satte jag mig ned och ringde runt: Många känner till fördröjningssprejen av just det märke som han använde sig av. Och alla bär fortfarande bort glas genom att trä fem stycken runt fingrarna. Peter har sagt i förhören att han, efter att de unga kvinnorna gått, tog alla fem glasen med en hand till disken. Det var något som jag gärna också skröt med att jag kunde göra när jag var i den åldern och jobbade på krogen …
Läs justitiekanslern Göran Lambertz kommentar om undersökningen ›
Nuri Kino