Surrogatmödraskap nu – Fyra riksdagsledamöter försvarar surrogatmödraskap

Sverige dömer ut surrogatmödraskap och kallar det oetiskt. Samtidigt ställer kvinnor upp och föder barn åt vänner och släktingar som inte kan bära och föda barn. Med rigida lagar riskerar barnen att fara illa.

Idag finns det i Sverige både heterosexuella och homosexuella par som reser utomlands för att bli föräldrar genom värdmödraskap som hittills kallats surrogatmödraskap, ett begrepp som vi vill utradera. Det händer även i Sverige att kvinnor ställer upp och hjälper andra att bli föräldrar, även om det då inte går att få hjälp av sjukvården. Men än så länge finns ingen lagreglering för kvinnor vars livmoder är skadad som vill bli mödrar.

I kvällspressen kan vi läsa om lyckliga föräldrar till barn som kommit till efter hjälp av en moster eller bästa väninna. I de artiklarna nämns sällan att det i princip inte finns något juridiskt skyddsnät för de barn som kommer till efter att ha burits av en annan kvinna.

Samhället förändras och även människors levnadsförhållanden. När lesbiska par getts samma möjligheter till assisterad befruktning som samkönade par kan det vara rimligt att även bögpar får möjlighet att bli biologiska föräldrar. Spermadonation och äggdonation ger vissa infertila par möjlighet att bli föräldrar.

Begreppet surrogatmor ger andra associationer. Man tänker på utnyttjande av kvinnors kroppar, stora pengar, kanske på mödrar som själva inte vill bära sina barn eftersom de inte vill få bristningar.

I Sverige har surrogatmödraskap hittills avvisats med etiska skäl. Snabbt dömer man ut metoden. Men historierna visar att det inte behöver vara en negativ upplevelse, även om det inte är en etiskt okomplicerad process.

Få kallar heller den kvinna som burit deras barn för ”ett surrogat” – en graviditet som leder till att en ny och efterlängtad människa får komma till världen ska inte behöva beskrivas med ett så negativt ord. Därför föreslår vi i stället termen värdmödraskap. Och vi vill att detta sätt att sätta barn till livet ska utredas, självklart med barnets välfärd i första rummet.

En värdmamma är en kvinna som bär och föder ett barn åt någon annan. Barnet kan antingen ha tillkommit med hjälp av hennes ägg eller efter att ett redan befruktat ägg satts in i henne. Ett bögpar kan välja att använda en annan kvinna som donator och ett tvåkönat par där kvinnan har ägg men inte livmoder kan efter provrörsbefruktning sätta in embryot i värdmamman. Paret blir sedan de som tar hand om barnet och blir dess sociala och rättsliga föräldrar. I nuläget krävs att kvinnan går med på en adoption, oavsett om hon är genetisk förälder till barnet eller inte.

När lagen om befruktning utanför kroppen ändrades blev det möjligt för en kvinna som är sambo eller gift med en man att ta emot ett donerat ägg från en annan kvinna under förutsättning att ägget befruktats med mannens sperma. Lagen specificerar att det är kvinnan som bär barnet som blir mor, inte den kvinna som donerat ägget.

Assisterad befruktning (ivf) genom äggdonation genomförs när det inte går att använda kvinnans egna ägg. Det är i Sverige inte tillåtet att genomföra ivf med både donerad sperma och donerat ägg, förbudet innebär också att det är omöjligt att genomföra ett värdmödraskap.

Värdmödraskap är, med olika regler, reglerat i ett antal länder. De länder som har lagar som reglerar värdmödraskap är Storbritannien, Israel, vissa delar av Australien, Brasilien, Hongkong, Ungern, Nederländerna, Sydafrika, Korea och några stater i USA. Men regler och lagar i USA skiljer sig åt beroende på var i landet du bor. I vissa stater ska du betala den som bär barnet. I andra, exempelvis i New York, är det förbjudet. Vissa stater kräver att det är en släkting som är värdmodern, andra inte. På en del håll i landet kan du ”hyra” värdmammor för höga summor. I Belgien, Grekland och Indien finns det inga lagar men värdmammor används ändå.

I Europa är det icke kommersiellt värdmödraskap som diskuteras.- Detta- innebär att värdmamman endast får ersättning för kostnader och inkomst-bortfall.

Det är svårt att jämföra med situationen i USA då de har ett annat rättssystem. Där är avtalet mellan värdmamman och föräldrarna rättsligt bindande. I Sverige behövs ett domstols- eller myndighetsbeslut. Därför verkar det rimligt att ha regler som ligger nära de för adoption.

Sveriges riksdag har tidigare avfärdat en utredning, och i propositionen Behandling av ofrivillig barnlöshet anförde regeringen följande angående frågan om värdmoderskap:

”Surrogatmoderskap kan medföra sådana problem som att en kvinna före graviditeten samtycker till att ’låna ut’ sin livmoder men senare ändrar uppfattning. Detta kan medföra svåra konflikter mellan inblandade parter, där barnet oundvikligen blir indraget. Regeringen anser att surrogatmoderskap inte är etiskt försvarbart och att det därför inte skall tillåtas. Det kan inte anses förenligt med människovärdesprincipen att använda en annan kvinna som medel för att lösa det barnlösa parets problem. Inte heller ur barnets perspektiv är surrogatmoderskap önskvärt.”

Socialutskottet framförde i betänkande 2005/06: sou16 Genetisk integritet m.m. att utskottet alltjämt är av uppfattningen att surrogatmoderskap inte är etiskt försvarbart och därför inte bör tillåtas.

Vad som är etiskt och inte är dock inte självklart. Varför är det oetiskt att låta en kvinna som så önskar dela med sig av glädjen att få barn? Varför skulle ett barn som uppenbarligen är så efterlängtat att föräldrarna gjort sig stora besvär för att få det ha det sämre än ett barn som inte var planerat?

Aspekter som är viktiga att belysa i en utredning är bland annat krav på fysisk och psykisk hälsa, eller annan lämplighet.