Recension | Monica Ali: I köket (Forum. Översättning: Moa-Lisa Björk.)
Lyssna till det här.
”Nu ska du få höra något intressant. Det finns lika många människor som tjänar i dag – städar, lagar mat, tar hand om barn, sköter trädgården – som det fanns på 1860-talet. Vilken utveckling, va?”
Man lär sig saker i Monica Alis nya roman. Den avslutas med litteraturlista. Tråkigt? Inte en stavelse. Brick Lane blev hennes drömgenombrott för snart tio år sedan. Nu fortsätter hon berätta om London, från ett slitet hotellkök där Gabriel är restaurangchef med ambition att matcha stadens nya glitz. Det går naturligtvis åt helvete.
I köket är en underhållande tragedi om klassamhället. Närmare bestämt en studie i arbetarklassens förvandlingar; från de nerlagda textilfabrikerna i Lancashire till tjänstesektorns dolda rum i New labours nya swinging London, från vita män till migranter, från viss trygghet till genomarbetad rädsla. I en rörande passage jämför Gabriel sina händer med sin döende pappas, bådas märkta av arbete.
Från kökets inferno binds stadens ekonomi samman: uthyrningsfirmorna, tvångsprostitutionen, gästernas njutningskultur och den socialdemokratiska elitens oro över egna investeringar i den finansiella ekonomin. Fram träder ett system armerat med människors begär. Drömmar och mardrömmar sover i samma själar. Här skymtar all den grymhet vi är ”vansinnigt nyfikna att höra om” men ”inte vill bli belastade med”. Jag tror inte jag läst någon episk roman som så obarmhärtigt och sant skurit upp 00-talets Europa. Monica Alis ambition är Balzacs.
Men så är det Gabriel. Denna olycksaliga man som vill vara god i ett hänsynslöst system. Hans förvandling från nära stadens topp till psykiskt sammanbrott och snabbt fall ner bland de rättslösa på åkrarna i Norfolk är dramatisk att läsa men omöjlig att förstå. Så kan det nog vara i verkligheten. Men i berättelsen går den mödosamt uppbyggda illusionen på grund med huvudpersonen – inte bara stadens utan också den för romanen nödvändiga. Så synd, så synd.
Finns den frihet alla vill nå eller är den fria viljan bara en livslögn, frågar Monica Ali. I köket utmynnar i privatiserad resignation. Systemet är orubbligt. Även det en lyhörd notering om tillståndet i samtidens Europa.
Per Wirtén
