Svenska Dagbladet skriver (4/2) att ny forskning visar att både antalet sexköp och traffickingoffer har ökat i Tyskland de senaste tio åren. Tyskland har 62 gånger fler offer för människohandel än Sverige, trots att befolkningen bara är tio gånger större. Det är störande läsning. Men ännu mer störande är att artikeln ligger under vinjetten ”Näringsliv”.
Det är fler än Svenska Dagbladet som anser att prostitution är en fråga om jobb och ekonomi. Folkpartisten Camilla Lindberg har tidigare använt slentrianargumentet ”prostitution har funnits i tusen år”.
Som om medeltiden är något att eftersträva. Då var medellivslängden 33 år. Man levde nästan uteslutande på bröd. Den kändaste runristaren hette ”Balle den Röde”.
Nåväl. Prostitutionsivrarna jämför gärna prostitution med andra yrken. Men ett yrke, som att vara frisör, kräver utbildning. Att likställa skulle innebära att studievägledare kunde råda skoltrötta 15-åringar att söka till det treåriga Knullprogrammet.
Där skulle de lära sig olika tekniker och färdigheter. Eftersom en stor del av eleverna på Knullprogrammet förmodligen skulle bli egna företagare skulle en kurs i hur man bygger personliga varumärken vara nyttig. ”Vad är min nisch?” skulle de undra innan det var dags att välja inriktning, till exempel Kuksugning.
För att ge praktisk erfarenhet skulle skolan ha en mottagning för kunder som vill köpa elevligg till rabatterat pris.
Ivrarna brukar vilja skilja på prostitution och trafficking, vilket bekräftar hur omöjligt det är. På en fri marknad importerar man när den inhemska varan inte räcker till. Kanske är det denna aspekt som gör att prostitutionsfrågan placeras bland artiklar om konkurrens och annonspriser.
Mona Masri är kulturjournalist och skriver krönikor i Sydsvenskan.