Synonymordbok för skuldsatta

Trafikolyckan vid rödljusen i hörnet Syntagma-torget och Hotel Grande Bretagne. Framför den okände soldatens grav. Där slagen står skrivna med snirkliga bokstäver. Från alpha till omega. Med epsilon, ypsilon och sigma som i strider där människor offrat sina liv för fosterlandets frigörelse från ockupanter. Där står morfars namn. Där står farfars försvinnande. Där står tusentals andra namn utan att de går att läsa. Där står hotellet som var Hitlers högkvarter under andra världskriget när nazistiska trupper smulade sönder landet. Hotellet som förvandlats till en temporär tv-studio för internationella krisrapporteringar.

Trafikolyckan krävde några liv. Den bepansrade svarta jeepen av märket Porsche Cayenne med sotade fönster körde över en rostig skrothög med anonyma offer. Barnen i baksätet hade inget bilbälte. Föräldrarna i framsätet hade ingen försäkring. Familjen hade för länge sen förlorat sin framtid.

Statsvetaren Sofia gråter över ett skakigt Skype-samtal. I går fick hon sparken från reklambyrån hon jobbat för. Med fin examen från fina amerikanska universitetet försörjde hon som 28-åring sin mor, änka sen många år, som aldrig jobbat för att uppfostra barnen och ställa fram en varm tallrik mat varje dag vid två när familjen förenades. ”Jag vet inte vad jag ska göra” suckar Sofia. Vi klarar varken hyra eller el. Den natten tänker jag på Sofia och alla andra Sofior som dagligen hör av sig för att de förlorat sina liv. Ty liv är synonymt med arbete och arbete är synonymt med pengar och pengar är synonymt med människovärde.

Dagen därpå ringer Sofia igen. Hon har slutat gråta. Hon är återanställd. Till halva lönen. Den nya, flexibla arbetsrätten som Trojkan trollat fram låter företag sparka och återanställa till de nya minimilönerna på ca 580 euro i månaden. Om Sofia är för fin för det står hundratusentals människor i kö. De som inte köar vid passkontrollen för att emigrera. Varannan under 28 är arbetslös. De löser livspusslet genom att flytta ihop med föräldrar och morföräldrar. Tre generationer under ett tak där de viskande kvällsbönerna vädjar till Gud att hålla mormor vid liv. Utan hennes pension rasar korthuset.

Arthur Miller föddes i New York 1915 i en judisk invandrarfamilj från Polen. Familjen blev framgångsrik genom att tillverka trosor. Börskraschen 1929 likviderade familjens tillgångar. Depressionen födde Arthur Millers politiska engagemang som resulterade i bland annat En handelsresandes död där Willy Loman skärskådar de livslögner han marinerats i. Sönerna tröstar med att de kan starta ”Loman Brothers”. Så profetiskt. Åttio år senare får ”Lehman Brothers” världen att vibrera. När amerikanska börsen nyser drabbas världen av förkylning.

Willy Loman tar sitt liv. Som tusentals skuldsatta gjort före och efter honom. Grekland som legat längst ner i självmordsstatistiken har det senaste året nått självmordstoppen. Utan pengar inget liv. Skulder som synonym till slaveri. ”Erövringar kan ske med både vapen och lån”, skrev filosofen Plutarchos.

”Depressionen födde Arthur Millers politiska engagemang som resulterade i bland annat En handelsresandes död där Willy Loman skärskådar de livslögner han marinerats i. Sönerna tröstar med att de kan starta ”Loman Brothers”. Så profetiskt.”

Samtidigt som av en slump, när Europas skuldkris föder fattigdomen, firas Charles Dickens 200-årsjubileum. Pojken som fick sitt liv raserat när hans far fängslades för skulder. Dickens lämnade skolan som 12-åring och började arbeta medan hans mor och syskon flyttade in till fängelset.

I Grekland Golgata återföds Dickens. Människan som aldrig glömde skam- men och skräcken som fattigdomens följeslagare. I Aten mötte jag Oliver Twist. En femårig flicka som aldrig hämtades på dagis. Förskolepersonalen hittade en lapp i flickans ficka med orden: ”Jag kan inte ta hand om Maria längre. Skicka henne till ett barnhem och hälsa att jag älskar henne och hämtar henne så fort jag fått ett jobb.”

”Aten du är vacker som en brinnande bank!” har en graffitikonstnär skrivit i mitt gamla kvarter. Bankerna som är för stora för att falla och för små för att sitta i fängelse. Barnen som är för stora för att glömma och för små för att räknas. Att räknas som en synonym till att kalkyleras. Kalkyleras som kostnadsberäknas. Kostnader som kräver kapital. Kostnaden som människovärdets minsta gemensamma nämnare.

Krisen klättrar på väggarna. Gatorna berättar sin egen historia. Skärvor som aldrig når tillrättalagda toppmöten. Husfasaderna är prydda av protester. ”Den grekiska modellen” – en kvinnlig silhuett med kryckor utan ben. Neoklassiska minnesmärken som slukats i eldslågor gapar hålögt emot mig. Ilskan tapetserad, tatuerad på huskropparna. På gatorna paraderar ilskan om natten. På Poseidons aveny står ensamma mammor som vägrar lämna sina barn. De säljer det sista de äger för en femtiolapp. Deras flyktingsystrar från världens oroshärdar rear ut sig i centrala Aten för mindre än halva priset. Människovärdet är marknadsanpassat.

Vi har ändå blivit historiens horor. I landet där ingenting längre kan växa, blomstrar prostitutionen och porrindustrin. Filmbolaget som nyligen efterlyste anatomisk estetik berättar att de drunknat i ansökningar av högutbildade ungdomar.

Grekerna är inte längre insvepta i sina myter. Som Willy Loman har de skärskådat pseudolivet de levde. Då när de fick varma euro i handen. Då när Goldman Sachs tjänade miljoner för att snygga till siffrorna. Då när grekerna trodde att de som satt vid makten var deras vänner. De som visat sig vara deras fiender. Fasaderna har rämnat. Självbedrägeriet ligger blödande med utsträckta armar på den spruckna asfalten.

Det finns inga ursäkter men det finns många myter som skymmer sikten för sanningarna om de skuld- satta. Demoniseringen som dräper de oskyldiga. De som inte haft förmånen att fiffla och festa loss på skattemedel. De som inte haft råd (råd som synonym till mod) att ge korruptionen fingret. De som genomskådade girigheten men inte kunde värja sig. De som anade att multinationella mastodontbolag tjänade på att pumpa in billiga pengar, blåsa upp en bulimisk konsumtionsbubbla där varenda toffla bar ett namn.

Söderns skuldsatta köar med vädjande blickar vid passkontrollen för att återigen emigrera. Ty framtiden har flyttat till främmande jord. Den här gången är det de högutbildade som flyr först. Brain drain för Grekland och Brain Gain för framtidsnationerna. Arbetarna med bulgariska löner och svenska skatter har inte längre råd med en flygbiljett.

Nu kommer de! Invasionen av märkeskostymerna med laptops som vapen i bepansrade bilar. Teknokraterna, Trojkan, IMF, EU, ECB och en massa främmande förkortningar. De är här för att rädda oss. Rädda. Rädda greker eller rädda euron? Rädda barnen eller bankerna? Rädda Grekland från grekerna? Rädda som synonym till hjälpa, befria, frälsa, undsätta? Rädda skuldsatta eller skuldindrivare?

Grekland har gått från att vara civilisationens främsta inspirations- källa till att bli ett billigt skämt. Från demokratins vagga till dess dödsbo. När hon ligger där på sin dödsbädd och ångrar att hon inte jobbade hårdare firar börsen med nya toppnoteringar. Finanseliten ser fyndläge när de utarmade ligger som klistermärken på kullerstenarna. De som ser lönsamhet i människors lidande kastar sig över bytet. Det är total utförsäljning. Allt reas ut. Välkomna till den stora basaren.

Synonymerna är slut. Orden har förlorat sin valör. Valör som i värde. Värde som i värdelös.

Megatrenderna pekar åt ett håll. Växande population med en åldrande befolkning i västvärlden, urbanisering med ökande utmaningar för miljön, accelererande klassklyftor med politisk turbulens och demokratiska avarter som fjärmar folket från beslutsfattandet.

Paret Merkozy dirigerar ett Eurogeddon som sått skräck i skuldsatta befolkningar. De som inte bara är ekonomiskt utan även moraliskt och etiskt skuldsatta.

Europas solidaritetstanke säckade ihop som en misslyckad sufflé. Den soliga södern tvingas tillbaka till slavlöner samtidigt som konsumtionen av Nordeuropas produkter helst ska hållas på en hög nivå …

Det finns inga ursäkter för den korruption och klientelisering som varit en del av den grekiska politiska kulturen. Det finns inga ursäkter trots att Grekland, Spanien, Italien, Portugal – PIGS-länderna – bara senaste seklet lidit av världskrig, diktaturer, inbördeskrig och terrorattacker.

Eurogruppen kräver garantier av Grekland att de även efter valet och med ny regering inte ska riva upp sparpaketens stenhårda villkor som dikterar ytterligare nedrustning av arbetsrätten, sänkta minimilöner som inte ens täcker hyran, sänkta pensioner och höjda skatter. Låt södern svälta.

Räddningspaket kallas de. Vilka ska de rädda? Bankerna och börsen? Euron? När EU och ekonomerna kan avgöra en nations framtid och intervenera i beslutsfattandet. Har det någon betydelse för vad man som medborgare röstar på när ingenting längre kan förändras? När min röst inte spelar någon roll? När min röst inte tolkas som annat än en högljudd, olydig värsting som inte vet bättre än att slava i tystnad och bli framtidens tigande arbetare utan frihet att ge fingret eller säga upp sig av skräcken för att svälta?

På min gamla husfasad i Atens hjärta står det nu med svarta bokstäver: ”Aten du är vacker som en bränd bank.”

Grekland är redan bankrutt. Sjuk- husen har inte längre råd med mediciner, gasbindor … I skolorna rapporteras om elever som svimmar av undernäring. Föräldrar kan inte försörja sina barn.

Grekland har förlorat mer än miljarder euro. Grekland har förlorat det vackraste vi hade. Värdigheten. Förtroende. Tillit. Till oss själva. Till varandra. Grannar. Framtiden. Politikerna. Ett land utan förtroende och framtid. Träffad i akilleshälen. När du inte har en femma för att köpa en bit bröd till dina barn blir moralen och medborgarskapet relativt. Ju mer de sociala klyftorna ökar desto mindre är människor beredda att bryta mot reglerna. Ett nytt socialt kontrakt krävs för att Grekland ska stå på fötterna igen.

Om inte detta – vad är då diktatur? Står på en nedlagd butik.

Greklands Golgata. Grekland ligger på dödsbädden och börsen firar med uppgång. Parlamentarikerna har röstat igenom sparpaketen. De som vågade rösta nej har i demokratisk anda uteslutits ur partiet och förlorar fantastiska förmåner.

EU:s svarta får ska slaktas. Vilka står på tur för slaktning? Vilka offras och vilka magar mättas?

Vem är räddningspaketen ämnade att rädda? Grekerna eller bankerna och börserna?

I en värld av verkliga och inbillade oförrätter växer misstron och makt- lösheten.

Förr var det turken och tysken. I dag är det Trojkan som kan få greken att gråta.

Ett gulligt bebisansikte på en mur med orden: ”Har någon sett min framtid?”

 

Alexandra Pascalidou är journalist och författare.