Med jämna mellanrum får städaren Galina sms med jobbtips. Ett lyder ”toastopp i Täby”. Sms:en kostar 250 kronor styck och kan vara fejk. Men vem har råd att chansa i en bransch där svartjobb fortsätter pressa priserna?
Två år efter att vi först sågs kontaktar Galina mig igen. Tillvaron som städerska står henne upp i halsen. Hennes situation har bara blivit värre. Galina flyttade hit från Bulgarien och efter tre års slit i svenska hem pressas hon bara längre och längre ner i skiten. Kunderna i dag är bara villiga att betala en bråkdel av de redan låga priser Galina tog för tre år sedan. Svarta aktörer drar ner städpriserna till nivåer Galina inte trodde var möjliga.
Hur blev det såhär? Den svarta städbranschen är på väg ut, förkunnade Skatteverket förra året i rapporten Om RUT och ROT och vitt och svart, fyra år efter att RUT infördes. Men deras egna siffror från i höstas pekar faktiskt på motsatsen. Skatteverket rapporterar att enbart sex procent av RUT-köparna i deras enkät gått över från den svarta till den vita marknaden. Den stora förändringen är istället att marknaden för städtjänster blivit större. 65 procent av RUT-köparna hade varken köpt svarta eller vita hushållstjänster innan avdraget infördes. De hade själva obetalt utfört det hushållsarbete de nu köper från hushållstjänsteföretag. En fjärdedel av dagens RUT-köpare köpte dessa tjänster vitt sedan tidigare.
Min egen enkätundersökning med hushållstjänsteföretagare över hela landet, Bland Rolexklockor och smutsiga trosor på uppdrag av Institutet för Framtidsstudier (2011) visar att den svarta marknaden lever och frodas trots RUT. Min analys visar att nationalekonomen Anita Nybergs farhågor från 1990-talets ”pigdebatt” besannats: både vita och svarta delar av hushållstjänstemarknaden lever vidare i och med den växande generella efterfrågan. Risken är att det har utvecklats en överetablering och en segmentering där vissa städerskor tvingas gå med på oacceptabla villkor och att arbeta extra gratis.
Skatteverket utropar i sin rapport att svenskarna inte längre tycker att det är okej att ha svart städhjälp. Det är vad de flesta har svarat på en enkät. Men köpares beteenden och vardagens villkor ser annorlunda ut i praktiken när man möter de städerskor som försöker överleva i hushållstjänstebranschen. Företagare upplever fortfarande, i min enkätundersökning, svart konkurrens även om den informella delen av den nu större marknaden minskat procentuellt. Ingen större skillnad finns mellan den genomsnittliga andelen som upplevt svart konkurrens om man jämför företag som grundats innan eller efter 2007.
Upptakten till Bland Rolexklockor … var en intervjuundersökning jag gjorde i Stockholm 2010: Who cleans the welfare state? Även den för Institutet för Framtidsstudier. Där träffade jag bland annat Galina, som vittnade om sexuella trakasserier och kunder som försökte pruta ner priserna för hennes arbete.
Som småföretagare i städbranschen får Galina knappt ihop en halvtidslön bland kunder som försöker pruta och mellanhänder som försöker blåsa henne. Den verklighet som Galina lever står i bjärt kontrast till de framgångssagor om RUT som dominerar i media. Merparten av rubrikerna om hushållstjänster i DN och SvD handlar om att allt fler köper dessa tjänster. Med jämna mellanrum de senaste åren har vi fått höra att den växande hushållstjänstebranschen är en succé, från dagstidningar, Skatteverket och Almega. RUT-avdragen gagnar ”alla” – både dem som utför och dem som köper hushållstjänster. För att inte tala om samhället i stort: både jämställdheten och jämlikheten får sig en skjuts på köpet! Stressade småbarnsföräldrar och äldre får hjälp att få vardagen att gå ihop till ett överkomligt pris. Dessutom skapas arbetstillfällen för människor som tidigare haft svårt att få reguljärt arbete, som exempelvis nyanlända migranter.
I motsats till bilden av en utdöende svart marknad, och en gynnsam och växande ”vit” städbransch, så upplever Galina att konkurrensen från ”svarta” aktörer är påtagligt levande och försämrar hennes möjligheter till försörjning. Och hon är inte ensam. Flertalet företagare i städbranschen i min nationella enkätundersökning har erfarenheter av svart konkurrens eller svart arbete. Det största problemet enligt enkätundersökningen är att kunder försöker få hemstäderskor att utföra mer arbete än de är villiga att betala för. Galina får inte ens chans att visa vad hon går för eftersom kunder alltid tar det billigaste alternativet. På så sätt utmanövreras Galina eftersom hon inte kan gå under sitt allra lägsta vita pris utan att gå back på skatter och sociala avgifter. Galina har ännu färre kunder nu än senaste gången vi sågs. Tidigare kunder har blivit arbetslösa och återgått till att städa hemma själva.
Galina har med sig sin väninna Johanna till vårt möte på kaféet. Johanna kommer även hon från Bulgarien och hon har ibland hjälpt Galina att städa. Johanna sammanfattar uppgivet läget:
– Det finns så mycket orättvisa. Den som vill vara ärlig och seriös företagare får inte, det går inte, man kan inte överleva nästan. Man tjänar pengar bara för att betala skatt och räkningar och sen finns inte … man lever i existensminimum som småföretagare. Det finns många svartarbetare som ibland får 15 kronor per timme. Städning erkänns fortfarande inte i samhället som ett vanligt jobb.
Villkoren skiljer sig åt bland städerskor på hushållstjänstemarknaden. Där finns oetablerade egenföretagare som Galina och där finns också en minoritet hemstäderskor som är heltidsanställda i etablerade storföretag. Men det finns dessutom städerskor som helt eller delvis saknar tillträde till den reguljära arbetsmarknaden, exempelvis papperslösa.
Snarare än att hushållstjänstemarknaden skulle vara antingen svart eller vit så finns ett spektrum av utförare. Men det finns även ett spektrum av kunder som köper hushållstjänster. En företagare med fyra anställda, som varit verksam i Stockholm sedan 1990, sade i samband med min enkätundersökning att det finns stora skillnader mellan olika typer av kunder: i ena segmentet finns konjunkturokänsliga kunder, det vill säga höginkomsttagare. Dessa kunder anser att de vill och har råd att prioritera vita hushållstjänster oavsett ändringar i priser. I ett annat segment finns enligt företagaren kunder som inte anser sig vilja eller kunna prioritera vita tjänster trots subventionering. Dessa kunder kan dessutom föredra den ”flexibilitet” det kan innebära för dem att anlita oetablerade småföretagare eller personer som inte har fler alternativ än att arbeta svart.
Skatteverket diskuterar stabila kretsar av svarta och vita kunder och att det finns en typ av kundgrupp som utgör 11 procent av alla kunder, som alltid skulle välja det som är billigast oavsett om det är vitt eller svart. I sina beräkningar av effekten av RUT på svartarbetet jämförde Skatteverket antalet hushåll som svarat att de före reformen köpte tjänster svart, 147000, med dem som nu köpte vitt men tidigare köpte svart, cirka 14 000 hushåll. Resultatet var alltså en minskning med cirka tio procent av antalet svartköpande hushåll. Beroende på mätmetod varierar alltså Skatteverkets uppskattning mellan sex och tio procent färre svartköpare. Effekten på den svarta marknaden var alltså inte särskilt stor.
Städkunders köpbeteenden handlar dock inte enbart om vilken inkomstgrupp de tillhör. De påverkas även av vanor, preferenser, sociala nätverk, vad grannen gör och speciella önskemål som kanske inte tillfredsställs av reguljära alternativ. ”Behovet” av hushållstjänster, och huruvida man anser att man ”har råd” med dem, är både godtyckligt och priskänsligt. Enligt den tyska sociologen Helma Lutz så påverkas efterfrågan av acceptans, tillgång och tillgänglighet, som i sin tur föder ”behov” och i förlängningen påverkar attityder. Med andra ord så överensstämmer inte nödvändigtvis efterfrågan för hushållstjänster med ett hushålls faktiska budget, utan det har även att göra med prioriteringar som påverkas av kulturella värderingar och sociala processer. Om man granskar bilagorna till Skatteverkets senaste rapport Om RUT och ROT och vitt och svart så finner man inte några systematiska mönster bland inkomstgrupper när det gäller svarta och vita kunder. Problemet är att allting inte är antingen vitt eller svart på hushållstjänstemarknaden, och dessutom är inte allt frid och fröjd bland alla som arbetar i de vita delarna.
Svarta och vita aktörer samverkar delvis, exempelvis genom att städerskor betalas svart av vita företag, vilket framkom redan i min första rapport Who cleans … Företagare i den andra rapporten, Bland Rolexklockor…, berättar om aktörer som erbjuder alltför låga priser för att vara vita, och om företag och anställda som ”kör svart” vid sidan av, eller i vissa faser. En företagare, som erfarit svart konkurrens fler än fem gånger, tillade: ”känner till flera firmor i min stad som betalar typ 40–50 kr/tim. Hur kan man konkurrera då?” En annan företagare med mer än fem tillfällens erfarenhet av svart konkurrens förklarade att: ”När man driver firman helt vitt måste man hela tiden försvara varför priset är mycket högre än många andra städfirmors. Schysta löner, arbetsgivaravgifter, försäkringar m.m. kostar väldigt mycket.” Dessutom har 33 procent av företagarna i rapporten upplevt konkurrens från utländska aktörer som kringgår svenska kollektivavtal.
I mina två rapporter har jag mött aktörer i hushållstjänstebranschen som ifrågasätter solskenshistorierna om RUT. Jag har skrivit om missförhållanden som fortgår trots att städbranschen skulle ”tvättas vit”: fortsatt svartarbete, exploatering, otrygga anställningsförhållanden och sexuella trakasserier. Dessa rapporter har rönt stor uppmärksamhet i medier: både i fackpress, dagspress, radio och tidskrifter. I synnerhet fackföreningar och arbetarrörelse har lyft fram och diskuterat de nedslående resultaten i RUTS kölvatten. Men trots diskussionerna kring mina rapporter under de senaste två åren så verkar inte så mycket ha förändrats för Galina. Ställningskrigen har gått några varv kring RUT-avdraget men missförhållanden fortgår i städbranschen trots att skattereduktionerna skulle gagna ”alla.”
Galina berättar inte bara om kunder som försöker pruta ner priserna utan även om skumma aktörer i branschen som försöker lura henne. Hon har blivit kontaktad av mellanhänder som erbjuder sig att skaffa kunder, med telefonnummer som leder till Rumänien och firmor som inte finns. Galina anser att dessa mellanhänder riktar sig till utlandsfödda personer som inte kan tillräcklig svenska. Galina betalar höga avgifter till mer eller mindre seriösa entreprenörer som erbjuder sig att skaffa kunder men sedan så visar det sig vara omöjligt att säga upp prenumerationen på deras tjänster om man inte är nöjd. Hon visar ett sms hon fått: ”toalettstopp i Täby”. Ett annat sms från samma entreprenör förmedlar en annan kund: ”min mor, 85 år, behöver flytthjälp: Vällingby 59 kvm.” För dessa sms får Galina betala 250 kr styck men det är långt ifrån säkert att hon får jobbet. I de flesta fall har kunden redan valt någon annan städerska, och Galina misstänker att arbetstillfällena egentligen inte existerar. Samtidigt har hon svårt att på egen hand hävda sig i konkurrensen och nå ut till fler kunder.
Städyrket har en sådan låg status i samhället att kunder inte är villiga att betala ett drägligt pris, eftersom ”det är bara städning”, säger Galinas väninna Johanna. Till och med kundernas barn behandlar Galina som skit. Trots detta försöker Galina år ut och år in. Hon kan inte se någon annan möjlighet till försörjning, det finns inget annat jobb: ”vad annars göra för någon som kommer från utlandet?” När Galina började att städa för 3 år sedan tog hon 6000 kr för att flyttstäda en tvårummare och ingen sade att det var dyrt. Nu tar hon 2 500 – 1 250 kronor med RUT – för samma jobb och ändå klagar kunder att det är för mycket! Här kanske vi börjar skönja konsekvenserna av en överetablering och segmentering som pressar ner priserna i ”botten-skikten” av hushållstjänstebranschen.
Galina är en mycket seriös företagare som är noggrann och proffsig i sitt arbete. Klädd i röd stickad kofta med matchande halsduk och accessoarer. Jag får inte en syl i vädret och Galina har inte hunnit äta äppelkakan på bordet för att hon har så mycket att säga. Bestämd men alltid med en glimt i ögat. Galinas arbete får alltid högsta betyg och hon har massor med idéer för att utföra sitt arbete på bästa sätt och profilera sitt företag: från de städprodukter hon använder till de höga ambitionsnivåerna hon sätter för rengöring. Det är för henne en djup förolämpning att kunder behandlar hennes arbete som att de rafsade runt i en rea-låda för att fynda.
Vi har de senaste åren sett en stor efterfrågan på och av ”behov” för (formella) tjänster men bara under förutsättning att priset är tillräckligt lågt. Kunder är i regel inte villiga att betala för dessa tjänster till deras verkliga marknadspris, det vill säga cirka 300 kronor per timme inklusive sociala avgifter. Enligt Skatteverkets rapport skulle 55 procent av kunderna upphöra att köpa hushållstjänster och 19 procent köpa färre hushållstjänster om RUT-avdraget togs bort och de därför behövde betala fullpris. Efterfrågan är hög enbart om priset subventioneras kraftigt – eller om priset kan pressas ner via informella överenskommelser. Frågan är om den vidgade efterfrågan på hushållstjänster, som nationalekonomen Anita Nyberg befarade, inneburit att både svarta och vita delar av marknaden växer – och alla konstellationer i spektrumet däremellan.
Hur ser framtiden ut för städerskorna som skall fixa ”livspusslet” i svenska hem? Ska utlandsfödda kvinnor som Galina betala priset för svenska barnfamiljers lyckade livspussel och pensionerade 40-talisters omsorgspussel? Faktum är att svartarbete fortfarande efterfrågas i hemstädbranschen, som domineras av otrygga heloch deltidsarbeten där utlandsfödda kvinnor är överrepresenterade. Galina, som nu är i 50-årsåldern, kommer antagligen att få arbetsskador. Det var inte så här hon hade tänkt sig att hennes liv skulle se ut när hon blev medelålders. Galina flyttar mellan olika bekantas hyresrätter, där hon bor i andra och tredje hand. Hon står utan egen lägenhet och dessutom utan fritid eftersom hon måste vara stand-by för eventuella jobb. Hur kommer situationen att se ut för Galina och de andra hemstäderskorna jag mött när de går i pension efter ett hårt arbetsliv delvis på svarta marknaden och delvis på otrygga deltids- och timanställningar?
Anna Gavanas är associate professor på Linköpings universitets avdelning för forskning om migration, etnicitet och samhälle, Remeso. Hon har skrivit om städjobb i rapporterna Who cleanes the welfare state? (2010) och Bland Rolexklockor och smutsiga trosor (2011).