Hånskratta inte åt Breiviks virtuella fanclub. Om nästa terrorist är en skrivbordskrigare som radikaliserats på nätet, kommer hen vara mer svårupptäckt än någonsin.

”Jag har fyra inramade bilder av honom i mitt rum, en ovanför sängen”, berättar en norsk tjej på webbsajten DeviantArt, och avslöjar lite generat att hon drömt att hon är gift med honom. ”Åh, det har jag också!”, fnissar en annan.

Nätkonversationen handlar inte om Justin Bieber utan om Anders Behring Breivik, dömd för den planerade slakten av 77 människor i Norge förra sommaren. Tjejerna ovan är inte de enda som vänder sig till Internet för att finna likasinnade och uttrycka sin beundran för terroristen. Där finns militanta kvinnor ur extremhögern och muskulösa män som poserar sammanbitet i uniform och balaklava. Vissa är anonyma, andra skriver under sina riktiga namn. De kommer från hela världen: Finland, Ryssland, Storbritannien, USA.

”Så, vad tycker din familj om ditt Breivik-skägg?”, frågar en ung ryska en annan sympatisör på Facebook. ”De säger att det ser löjligt ut och att jag borde raka av det”, svarar han på engelska, och avslutar med sorgsen smiley. Det går inte att utesluta att några av de här Facebook-profilerna skapats av medier eller säkerhetspolis i syfte att locka fram extremister. Sociala medier-jätten meddelade nyligen att över 83 miljoner av deras konton är fejkade, det vill säga icke godkända. Det motsvarar nästan 9 procent av Facebooks användare. Men det är inte sannolikt att alla Breiviks anhängare är påhittade personer. Utöver de öppna

Breivik-beundrarna är tiotusentals högerextrema grupper, partier och individer – varav många delar hans åsikter – aktiva på Facebook. Lägg till rörelsens egna, professionella hemsidor och webbtidningar och kontrasten i propagandans räckvidd jämfört med tidigare decenniers motsvarigheter i flygblad och klistermärken kunde inte vara större. Amerikanska Simon Wiesenthal Center räknar i år (2012) till minst 15 000 webbsajter som sprider budskap om hat och terror.

Breiviks lärjungar skapar förskönade porträtt av honom i bildredigeringsprogram och laddar upp för andra att betygsätta. De knåpar också ihop dikter till hans ära:

”Han försöker rädda sitt land
Med en vacker bomb
Och vapen och kulor sända från Gud
Hans skelett är gjort av stål
Hans hjärta säkerligen av guld
För offret han var villig att göra.”

Vad värre är, terroristens anhängare har tagit på sig uppgiften att publicera hans brev online för hela världen att läsa. Faktum är att Anders Behring Breivik nu håller på att bygga upp det internationella högerextrema nätverk som åklagarna avfärdade som grandiosa fantasier – inifrån sin fängelsecell.

Sedan i våras har jag bevakat Breivikrättegången som expertkommentator för norska TV 2. Min sista dag i Oslo tingsrätt blev också den märkligaste. När domen lästes upp gladde sig överlevande, anhöriga och journalister, och vi gjorde

så tillsammans med gärningsmannen. En stor del av åskådarna ville se Anders Behring Breivik dömd som tillräknelig, som den politiskt motiverade terrorist han är, och det var också hans egen önskan.

Men den pikanta situationen – vanligtvis lockar ju inte domar på 21 års fängelse fram leenden hos de åtalade – lyckades inte lägga locket på lättnadskänslan. Det gör däremot utvecklingen på nätet. För de krönikörer och nyhetsreportrar som talat om att Breivik nu försvinner in i glömskan, fråntagen sin talarstol, har fel. Trots att han sitter inspärrad på Ilafängelset lyckas han delta by proxy på extremhögerns viktigaste arena: Internet.

För Breivik har arbetet bara börjat. Han planerar att utnyttja tiden till fortsatt ideologisk kamp, avslöjar han i ett brev till en av sina beundrare som denne eller någon annan lagt upp på nätet. Trots att Breivik inte har tillgång till Internet är han fri att författa och skriva ut hur många fysiska brev som helst från cellens dator. Varje dag ägnar han timmar åt att svara på sin beundrarpost, som redan uppgår till hundratals brev.

”Jag håller just nu på att skriva 3 böcker: a. en bok om 22/7-operationen – vad som verkligen hände före, under och efter, b. en bok om ideologin: ’revolutionär nationalkonservatism’ och c. en bok om framtiden, innehållandes politiska analyser, strategier för enandet av olika anti-marxistiska/multikulturalistiska krafter etc.”, skriver han till en av sina brevvänner,

under rubriken Planer för det kommande decenniet. Ett paneuropeiskt, ultranationalistiskt skribentnätverk håller också på att formeras, förklarar han ivrigt, och efterlyser högerextrema intellektuella som är beredda att ”slåss med pennan som vapen”. Just det, han ser också fram emot att formalisera sin utbildning med minst en fil.kand. i statsvetenskap. Och att bygga upp ett patriotiskt nätverk innanför norra Europas fängelsemurar – vilket om man blickar mot USA tyvärr har förutsättningar att lyckas, åtminstone på längre sikt.

Någon ångest över den (sannolikt livs-)långa fängelsetid han har framför sig uttrycker Breivik alltså inte. Kanske betraktar han rent av Ilafängelset som en slags författarretreat, stridens naturliga andra halvlek nu när den fysiska delen är överstökad? Fängslade revolutionärer från både den politiska vänstern och högern är levande bevis på att fängelser är en god arena för fortsatt kamp, konstaterar han själv i samma brev.

För att läsa fortsättningen på artikeln, köp Arena nr 5, 2012.

 

Lisa Bjurwald är journalist och författare och utkom med reportageboken Europas skam. rasister på frammarsch tre månader innan terrordåden i Norge. I vinter är hon aktuell med Skrivbordskrigarna (Natur & Kultur), som granskar extremism och radikalisering på nätet.