En ny tankesmedja med syfte att begränsa de mänskliga rättigheterna stöds av Svenskt Näringsliv. 

Freedom Rights Project heter en ny global tankesmedja som startat i Sverige. Tankesmedjans syfte är att begränsa de mänskliga rättigheterna. I programförklaringen står att vi har fått en ”inflation” av mänskliga rättigheter.

Paulina Neuding, chefredaktör för den liberala tidskriften Neo, är medgrundare. Paulina Neuding är ovillig att låta sig intervjuas men skriver följande förklaring som svar på Arenas mejlfrågor: ”Om man slår fast att någonting är en mänsklig rättighet så innebär det att man lyfter bort detta från den politiska arenan. Blir rättigheterna för många, eller definieras för brett, får vi ett demokratiskt underskott. Risken är att man underminerar centrala rättigheter genom att ge politiska målsättningar rättighetsstatus.”

På ett liknande sätt uttrycker sig Paulina Neuding i Svensk Tidskrift (14/9 2012). Där hävdar hon att det ”pågår en kamp med mänskliga rättigheter som slagfält”. Hon menar att de mänskliga rättigheterna ”krymper utrymmet” för politiken och att Europadomstolens försvar av mänskliga rättigheter inneburit att man byggt in ”socialdemokrati i grundlagen”. På en punkt är hon konkret. Hon vill att den svenska yttrandefriheten blir mer lik den amerikanska, där ”det inte är brottsligt med hets mot folkgrupp”.

Av Freedom Rights Projects hemsida framgår att man har fyra anställda. Tre personer ansvarar för research, däribland svenskan Hanna Marie Björklund. Hon sitter i förbundsstyrelsen för Centerstudenterna och är redaktionssekreterare på Neo. De två andra som är arvoderade för att ta fram underlag bor i Köpenhamn och London.

Tankesmedjan stöds ekonomiskt av den högerinriktade amerikanska John Templeton Foundation, den borgerliga danska tankesmedjan CEPOS och stiftelsen Fritt Näringsliv, bildat av Svenskt Näringsliv.

Vd för Fritt Näringsliv är Markus Uvell. När Arena ringer upp honom lovordar han Freedom Rights Project och tycker att det finns skäl att inskränka de positiva mänskliga rättigheterna, det vill säga dem som ger människor rätt till något (som utbildning och försörjning). Däremot anser han att det finns argument för att behålla de negativa rättigheterna, som innebär att människor har rätt att slippa saker (som tortyr, dödsstraff). Till Arena säger han:
”Man har pumpat in så mycket i de mänskliga rättigheterna att de har tappat i fokus.”

På en punkt är dock Markus Uvell återhållsam. Han vill inte säga hur mycket Fritt Näringsliv betalat till Freedom Rights Project.
”Sånt berättar vi av princip inte.”

Effekterna skulle bli dramatiska om de positiva rättigheterna försvann. I dag är i princip hela det globala utvecklingssamarbetet rättighetsinriktat och centrala frågor är hur stater ska garantera människor utbildning och hälsovård. En del av de positiva rättigheterna handlar om arbetslivet och slår fast att anställda har rätt att bilda fackföreningar och sluta kollektivavtal. Hela den internationella fackföreningsrörelsen ser dessa konventioner som ett enormt framsteg. Försvann de positiva rättigheterna skulle det innebära ett rejält kliv bakåt för maktbalansen i arbetslivet.

Inom FN-systemet har det med jämna mellanrum förekommit att företrädare ifrågasatt de antagna mänskliga rättigheterna. Exempelvis har kritiken kommit från amerikanska företrädare och från Saudiarabien. Men dessa röster har aldrig vunnit något gehör. Den breda majoriteten tycker att de mänskliga rättigheterna har en positiv betydelse. Även de som är kritiska till detaljer är för det mesta rädda för det hela havet stormar som skulle uppstå om delar av de mänskliga rättigheterna skulle fasas ut.

Flera svenska högerdebattörer har uttalat sin sympati för Freedom Rights Project. På bloggen ”Pophöger” (23/7 2012) skriver Erik Svansbo, välkänd folkpartist i Östergötland, att initiativet lyft problemet med att vi fått för många positiva mänskliga rättigheter. Han exemplifierar med ”rätt till sjukvård” och ”rätt till vatten”.

Paulina Neuding tycker dock att uppdelningen i positiva och negativa rättigheter inte riktigt ringar in vad Freedom Rights Project vill åstadkomma. I sitt mejlsvar skriver hon: ”Effektiva rättsmedel som det heter i Europakonventionen, exempelvis, är ju ingen negativ rättighet, men är ändå central.”

Enligt Paulina Neuding existerar sålunda åtminstone vissa positiva mänskliga rättigheter som bör försvaras. Men det är symptomatiskt att hon inte refererar till rättigheter som handlar om välfärd eller rätt att bilda fackföreningar.

I sina resonemang rör sig Paulina Neuding ofta mellan vad som bör ingå i grundlagar och vad det globala systemet av mänskliga rättigheter bör innehålla. Det är inte samma sak. Även från vänster finns en kritik mot att politiken ska förvandlas till juridik, men förslagen om att upphäva delar av de mänskliga rättigheterna kommer från höger.

Exakt vad Freedom Rights Project står för blir till sist dunkelt. Vissa mänskliga rättigheter bör upphävas, andra inte. Hittills har man emellertid varit ganska tyst om vad som ska bort. Initiativtagarna har inte heller angett några kriterier för när det är befogat med mänskliga rättigheter. Ett nytt försök görs nu att inskränka de mänskliga rättigheterna. Det kommer knappast att lyckas. Men det finns skäl att fråga svenska företag varför de är med och finansierar en kampanj som syftar till att försvaga de mänskliga rättigheterna. Om det är så att projektet syftar till att inskränka de fackliga rättigheterna finns rationella skäl för näringslivets stöd. När det egna varumärket omnämns, så talar svenska företag gärna om engagemanget kring företagens sociala ansvar. Men när det kommer till kritan stödjer man i så fall Svenskt Näringslivs kampanjer för att försvaga fackliga rättigheter globalt.

Mats Wingborg