”Det är inte mer än rätt att köket blir en arena för grabbighet. 50-talskvinnoidealet behöver all utmaning det kan få vid köksspisen.” 

”Alla gillar väl att doppa (hallå där!).” Så inleds ett recept på ölbräserat lamm i Jonas Crambys kokbok Texmex från grunden. Det är obegripligt att boken kommer först nu, efter två årtionden av livsförnekande prefabkartonger med till exempel pulverguacamole. Recepten är grymma.

Först tänker jag att det också är obegripligt att han, en långvarig skribent och manlighetskrönikör i Café, skämtar så där, nu. Som ett eko av en pappabok från 90-talet som uppmanar läsaren att jämföra bebisens vikt med ölburkar, underförstått, eftersom det är det enda alla män kan relatera till.

Men jag är inte säker.

Referensen till att doppa är nog inte ett sätt att få fler killar att laga mat. Utan ett utslag av att fler killar, som Jonas Cramby, faktiskt gör det. Och då får även matlagningen en ny roll.

Män har en lång kökshistoria, i sammanhang där det har gett betalt. Bland superproffsen är det kvinnor som – se svenska kocklandslaget – saknas. Det som gör Texmex från grunden, liksom Martin Johanssons böcker om pizza och bröd, till något nytt är att det i dessa fall handlar om hemmakockar som skriver för hemmakockar. Det är matlagning som tagit form hemma vid spisen.

Kvinnor står i genomsnitt 17 minuter mer i köket än män om dagen. Men männens andel av hushållsarbetet har ökat de senaste 20 åren, enligt SCB, och framför allt handlar det om matlagning.

För en liten grupp har det säkert betydelse att sociala medier har gjort allt ätande potentiellt offentligt, och därmed till en möjlig statusmarkör. Dom tittar när jag grillar-syndromet. Medan en sådan sak som att fler män är föräldralediga för med sig förändring på bred front.

Att män lagar mer mat har säkert viss betydelse för att köttkonsumtionen ökat, svenska män äter nästan dubbelt så mycket kött som kvinnor.

En mer extrem gastronomisk effekt av att matlagning speglar fler identiteter är framväxten av vad som kan kallas Flashbackköket. Mat som underhållning och utmaning.

Bland Flashbacks mest lästa diskussionstrådar om mat finns ”Realistiska matlagningtips för ungkarlar & studenter”, ”Våran pizza-hamburgare” och ”Stark mat (RIKTIGT stark mat)”. Sparsamhet, enkelhet och en öppenhet för att testa nya smaker framträder som ideal. Samt, detta är ändå Flashback, ansatsen att göra sig så dum att det blir kul (tråden ”Köpa begagnade djur på Blocket och äta upp dem – bra sätt att spara en hacka?”).

Där retrobakbloggarna har cupcakes och cakepops som signaturrätter har Flashbackköket beer can-chicken. En kyckling som, vänligt uttryckt, sitter på en ölburk. Penetrationsrätten är så populär att butiken Extreme food saluför en ”ler can chicken”, drejad av en lokal keramiker, för enklare tillagning.

Extreme food, ett nav inom denna cuisine, har under året expanderat från Göteborg till Stockholm. Bland övriga varor finns torkade insekter, chilis, starka såser och J&D:s ”Everything should taste like bacon”-produkter.

Flashbackköket är också föremål för landets tredje största Youtubekanal, Swedish meal time. Nästan 300 000 personer följer de fem Umeåstudenternas våldstillagning av rätter som Flygande Jacob och tunnbrödsrulle.

Det är lätt att göra sig lustig över den Jackass-mässiga jakten på höga scoville. Men det är inte mer än rätt att köket blir en arena för grabbighet.

50-talskvinnoidealet behöver all utmaning det kan få vid köksspisen. Och en ugn kan användas för att laga ölburkskyckling lika gärna som för att grädda gulliga kakor.

Det är svårt att tala om i termer av utveckling och framsteg, men en breddning av kökets möjligheter är det onekligen.

Jenny Damberg