Ämne: Prolog

Borgerligheten vädrar morgonluft och försöker ta chansen att sudda ut de kulturradikala landvinningarna. Det ger en grogrund för SD.

Att gå till val med välfärd mot sänkta skatter gav inga röster. Hur ska vänstern göra nu för att få folk att vilja betala skatt och rösta rött?

 Krig är inte en civiliserad företeelse. En militär aktion präglas av kaos. Hur det går till i krig har länge höljts i dunkel, trots den obligatoriska skolläsningen av På västfronten intet nytt. Den nya tidens krig utspelar sig inte i leriga skyttegravar eller med beridna soldater på slagfält. Bilden som kablas ut är att kriget består av antingen den enskilda terroristattackens vidrighet eller den svävande drönarens kliniska precision. Men den bilden är på väg att förändras.

Att få ta del av välfärden förutsätter arbete. Arbetslinjen har definierat hela den svenska moderna historien. Men alla är inte längre med och frågan är inte partiskiljande.

Den senaste tidens avslöjanden om sexuella trakasserier säger en hel del om kvinnors arbetsmarknad. Men frågan stannar hos teatern.

Efter ett militärt tillbakadragande i Afghanistan förvandlas krigsmotståndarnas önskan till grymt självbedrägeri. När de tio första europeiska halsarna snittats lämnar alla privilegierade landet.

När Göran Hägglund skapar verklighetens folk protesterar vänsterns intellektuella. Men samtidigt bär många av de mest högljudda samma populistiska dröm.

Vänsterkritiken säger att (S) måste gå tillbaka till visionerna och själen. Det är fel väg. Vad som saknas är modiga och passionerade reformister.

De som inte ser främlingsfientligheten för vad den är utan bara talar om sveket mot arbetarna romantiserar arbetarklassen och berövar den dess politiska subjekt.

I tider av ekonomiska kriser är det alltid högern som regerar i Sverige. Men ingen kris är den andra lik. Är borgerligheten i ofas med sin tid?