Nummer: Alla

Kollektiv skuld är en mekanism som de flesta värjer sig mot. Men när det gäller tyskhet lever schablonerna.

Staten tar smällen när den plåstrar om kraschade banker och låneinstitut. Kapitalet avskaffas inte genom krispaket. Men nu är det möjligt att ändra den ekonomiska politiken.

När läget var som mest hopplöst uppmanade Franklin D. Roosevelt den amerikanska nationen att inte slukas av ”den namnlösa, oresonabla och grundlösa terrorn”. Men det var då.

I republikanernas primärvalskampanj försöker nu Mitt Romney göra en Willie Horton mot Rudy Giuliani. I det ryms en berättelse om villkoren för amerikansk politik – i går och i morgon. Men även orsaken till att Karl Roves dröm om en permanent republikansk majoritet var en orealistisk fantasi.

För inte länge sedan ansåg alla att både japaner och européer var bättre att göra business än vi i usa. I början av 1990-talet var flygplatsernas bokaffärer fulla av bokomslag med samuraikrigare där titlarna utlovade att avslöja hemligheterna bakom det japanska näringslivets framgångar.

Mexiko. Brasilien. Argentina. Mexiko en gång till. Thailand. Indonesien. Argentina en gång till. Och nu USA.Under de senaste 30 åren har samma historia upprepats gång på gång. Det börjar med att globala investerare som känner sig besvikna över avkastningen letar nya alternativ. De tror att de hittat det de söker i något land någonstans och kapitalet strömmar dit.

Råvarupriserna stiger och matkravaller härjar i storstäder. Men varför? För nio år sedan publicerade The Economist en lång artikel om oljan, som då såldes för tio dollar fatet. Tidningen varnade bestämt för att prisnivån inte kunde hålla. De antog att den snart skulle falla ner mot fem dollar per fat. Helt säkert var att världen under ”överblickbar framtid kunde se fram mot billig olja i obegränsade mängder”.

 Just nu känns läget väldigt mycket som 1992. Men också som 1980. Men vilken jämförelse ligger närmast? Kommer Barack Obama bli vänsterns Ronald Reagan, en president som på fundamentalt vis lägger om landets färdriktning? Eller blir han bara en ny Bill Clinton?

Den svenska flumskolan är en politisk kliché. Men den finns. Priset för alla vackra ord om ansvarstagande elever och antiauktoritära lärare betalas av barn från hem utan akademisk tradition. Socialdemokratin och vänstern har skapat ett system som belönar rätt klassbakgrund och högt självförtroende.

”Att vara fattig som barn förgiftar hjärnan.” Så inleddes nyligen en artikel i Financial Times (16/2 08) som summerade färsk forskning presenterad vid American Association for the Advancement of Science.